Ett löfte
Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna. Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater.
Ovanstående är ett avsnitt ur Olof Palmes avslutningstal vid socialdemokraternas partikongress 1975.
På den tiden manifesterade Socialdemokratin på första maj en kollektiv dröm om ett annat rimligare samhälle; en dröm som senare stängslades in med två parentestecken av nyliberalismens tankepoliser. Men i mångas hjärtan finns den drömmen kvar. Ta det som ett löfte, inte som ett hot.
Olof Palme, wikipedia.org
- Vakna, Dixi! Nu drömmer du om 70-talet igen.
- Du menar att jag skall vakna till en tid då vårdsäljaren kan vanvårda en hjälplös gamling till döds och sedan skylla på att det inte stod i avtalet med vårdköparen att vanvård inte var tillåten? Då drömmer jag hellre om en annan tid!
