Snoddas i vår tid
Vår tids Snoddas fyller Ullevi och jag lyssnar på ett av hans album och förundras. Snoddas? Ja, Håkan Hellström! Och då menar jag Snoddas i positiv mening – en genuin folklighet som nästan saknar motstycke. Jag funderar på fenomenet Hellström och får en bild på hjärnan jag inte kan bli kvitt.
Vid ett runt bord sitter Pablo Picasso (1881-1973), Kazimir Malevitj (1878-1935), Paul Klee (1879-1940) och Vasilij Kandinskij (1866-1944). De diskuterar konst och visar egna tavlor. Picasso talar om kubismen, Malevitj om suprematismen. Klee och Kandinskij diskuterar ”Der Blaue Reiter” och teosofin.
In kommer Olle Olsson Hagalund (1904-1972) med en olja under armen och säger:
- Jaså, ni diskuterar si och målar så. Själv tänker jag annorlunda och målar så här.
De andra tystnar och beskådar förvånade gästens verk.
Verk av Olle Olsson Hagalund, Bukowski.com
- Dixi, hur du får ihop Hellström med Olle Olsson Hagalund övergår mitt förstånd. Då ligger väl Hellström och GAN närmare varandra.
- Du menar Hellström som en sjömanspojke i ett GAN-motiv.
- Exakt.
- För en gång skull har du nog en poäng.
Håkan Hellström, wikipedia.org
