Ett moln i byxor
Prolog
Dom tankar
som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta med mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger.
Hos mig finns ingen gubbsjuk trånad
och på min själ växer inga gråa hår.
Världen har jag med röstkanonader bedånat
här kommer jag – en vacker ung man på tjugotvå år.
Ni ömsinta
vill älska till violiner!
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.
Men ingen av er kan vända ut på er
tills ni blir bara läppar som jag!
Kom ska jag lära er -
byråkratissor korrekta som en liga av änglar
batistklädda i de eleganta gemaken.
Som håglöst bläddrar genom läpparna
som köksan genom sidorna i kokboken.
Om ni vill -
blir jag bara en kropp som kreverar
- i en annan tonart än himmelens lyror -
om ni vill -
kan jag uppträda ömt och belevat
- inte en karl men ett moln i byxor!
Jag tror inte på Nizzas blomstersängar!
Jag lovsjunger rätt och slätt
män sönderlegade som sjukhuslängor
och kvinnor utslitna som gamla talesätt.
Vladimir Majakovskij 1915
Bild från wikipedia.org. Vladimir Majakovskij och Lili Brik.
