Nazismen (2)
Stalin var en brottsling som begick brott mot mänskligheten. Den ideologi, stalinismen, som han gav namn åt skall bekämpas. Så långt är jag överens med de reaktionära krafter som gör sina försök att i olika avseenden jämställa nazism och kommunism.
Vad jag vänder mig mot är två saker.
1. Att högerkrafter använder stalinismen för att relativisera nazismens brott.
Nazismen som rörelse, ideologi och företeelse är unik i det avseendet att alla andra betydande rörelser, ideologier har använt våldet som ett medel att uppnå ett högre mål (i deras egen mening), nazismen/fascismen däremot har våldet som ett mål i sig. Man eftersträvar våldet som renande kraft. Man föraktar svaghet och dyrkar styrkan och styrkan utövas genom våldet. Detta våld skall utövas idag och i morgon och i all framtid. Våld kan vara det som den enskilde soldaten utövar i kriget, men det kan också vara det våld som innebär utrotandet av civila, barn, kvinnor och män ur folkgrupper som anses mindervärdiga, eller utrotandet av människor med felaktiga ideologiska ståndpunkter. Därför måste nazismen/fascismens brott särbehandlas och inte blandas med stalinismens, kommunismens, socialismens, kapitalismens, imperialismens, kolonialismens eller de olika världsreligionernas brott.
Det görs ofta jämförelser mellan stalinismens och nazismens brott. Den italienske författaren Primo Levi som överlevde nazismens läger har kanske skrivit den starkaste skildringen av detta lägerliv, ”Är detta en människa”. Han har även uttalat sig i frågan om skillnaden mellan nazismens läger och stalinismens. ”Den främsta skillnaden ligger i målsättningen. De tyska lägren utgör något unikt i mänsklighetens nog så blodiga historia; till det gamla målet att undanröja eller skrämma politiska motståndare kom ett modernt och monstruöst, nämligen att utplåna hela folk och kulturer”. Vidare skriver han ”...normalt gick man in i de tyska lägren för att aldrig komma ut; något annat slut än döden är inte förutsett. ”I de sovjetiska lägren har alltid funnits en yttersta tidsgräns”, ”I Sovjetunionen tycks dödligheten under de hårdaste perioderna ha belöpt sig till 30 procent av det totala antalet lägerfångar och det är förvisso en outhärdlig hög siffra, men i de tyska lägren var dödligheten 90-98 procent”.
2. Att stalinismens smuts kletas på alla progressiva krafter som hotar högerns hegemoni, enligt modellen kommunism är i grunden stalinism och alla progressiva krafter är i grunden kommunistiska.
Apartheidregimen bekämpade inte befrielserörelsen ANC under Mandela, utan kommunismen. Vietnamkriget var inte något imperialistiskt krig utan USA:s bekämpande av kommunismen. General Franco i Spanien bekämpade inte en laglig vänsterregering, utan slogs mot kommunismen. Detsamma gällde General Pinochet i Chile osv. Ja sådan är den reaktionära retoriken.
