Nazismen (3)
Vill man på ett seriöst sätt debattera nazismen som ideologi och nazismens brott på nätet så skrider den brunanstrukna reaktionära klicken alltid ut till försvar och försöker omedelbart relativisera nazismens exempellösa brott. Detta har jag personlig erfarenhet av efter att ha debatterat frågan på ett forum som jag inte vill nämna namnet på av hänsyn till dem som driver detta forum.
Ett argument som alltid används bygger på ett närmast osmakligt snaskande med dödssiffror, som mer handlar om ideologiproduktion än om historiska fakta. Exempelvis hade en debattör räknat ut att H i t l e r s folkmord kostade 20946000 människor livet. En annan medlem i klicken skrev sedan följande ”tom. en andrarangsfigur som Pol Pot lyckades ju mörda lika många som Böse Adolf i sin krafts dagar”.
Det räcker väl att säga att Hitler startade andra världskriget och bara Sovjetunionen förlorade mer än tjugo miljoner människor i kampen mot nazismen för att inse att ovanstående bollande med dödssiffror blir absurt.
I ”kommunismens dödssiffror” brukar offren för den stora svälten i samband med ”det stora språnget” under Maos regim i Kina ingå. Att partiledningen i Kina genom sina missgrepp i svältsituationen kan lastas för att människor dog är ovedersägligt, men gör det att detta brott skall jämställas med nazismens utrotningsläger, där män kvinnor och barn tvingades in i en maskinmässig utrotning? Det är svåra frågor som inte skall förminskas utan tas på största allvar.
När engelsmännen var kolonialherrar i Indien offrade de enligt de siffror jag har läst (Mike Davis, Svält och kolonialism) långt över femtio miljoner indier, genom sitt sätt att styra, i återkommande svältkatastrofer. Jag skulle ändå aldrig drömma om att jämställa engelsmännens brott med nazismens.
Nazismen som ideologi är en förbrytelse i sig själv!
