Sverige är inte Frankrike
Jag läste i tidningen att många tusen arbetslösa på felaktiga grunder hade kallats till ett möte på arbetsförmedlingen i centrala Stockholm. Istället för något hundratal arbetslösa, som det var meningen att det skulle kallas, fylldes nu både lokaler och gatan utanför av mer eller mindre upprörda arbetslösa människor i stora mängder. Men på typiskt svenskt manér gnälldes det och knotades det bara en del, innan massan bestämde sig för att gå hem till middagen och falukorven och vidare kvällsliga funderingar om varför de inte var ”anställningsbara”, trots att försynen nu äntligen hade samlat tusentals missnöjda arbetslösa på samma ställe i huvudstadens centrum och att både Riksdagen och Rosenbad låg inom marschavstånd.
Nej, tacka vet jag fransoserna! Om detta hade hänt i centrala Paris, då hade det säkert sett mycket annorlunda ut. När de arbetslösa ändå var samlade hade de väl stormat både parlamentet och regeringsbyggnaderna och burit ut makthavarna tjärade, fjädrade och klara. Sedan hade revolutionsledningen spisat en trerättersmiddag i frankrikes motsvarighet till Rosenbad. Så går det till i Frankrike; vive la revolution!
Min undran blir: vad är det för något fel på den svenska arbetarklassen?
bild, frrev.wordpress.com
