En riktig svensk
SD-Jimmie har bråda tider. I förra veckan godkände han datorn som tillhörande den svenska kultursfären.
- Man får vara försiktig, sa Jimmie. Det kommer så mycket skit från utlandet.
Nu tycker han att datorn är det bästa som hänt honom. Han har hittat utskrifter av Goebbels tal på nätet och sedan han har lärt sig ordbehandling har han gyllene tider. Funktionen ”Sök och Ersätt” är fantastisk, tycker Jimmie. I Goebbels tal söker han ordet ”jude” och ersätter detta med ”muslim”.
- Goebbels var en stor visionär, säger Jimmie, och nu kan jag få del av hans strålglans.
- Härom dagen fick jag in en debattartikel i en stor kvällstidning. Vad skulle jag vara utan föregångarna på trettiotalet? Ingenting, fyller han snabbt i.
Nu tar jag risken att störa SD-Jimmie i hans arbete med Goebbels tal. Inte för att jag egentligen bryr mig om vad Jimmie tycker i frågan om min svenskhet, men eftersom Jimmie är så intresserad av saken, kan han få testa sitt intresse på mig. Nu frågar jag dig Jimmie om jag är en ”Riktig svensk”.
Min mamma är av svenskt ursprung sedan generationer tillbaka, medan min pappa kom hit som flykting från ett europeiskt land i späd ålder i slutskedet av världskriget. Jag är socialist och ateist och kallar mig feminist. Jag anser inte att Astrid Lindgren skulle ha fått nobelpriset i litteratur och min favoritfilm är inte Göta Kanal, däremot gladde jag mig mycket när Gunter Grass fick litteraturpriset och några av mina favoritregissörer är Fassbinder, Schlöndorff och Herzog. Den bästa film jag sett är Elem Klimovs ”Gå och se”. Jag är mycket intresserad av konst, främst sådan som vår socialminister Göran ”Entartete Kunst” Hägglund (KD) fördömer som icke folklig. Två av mina favoritkonstnärer är Malevitj och Kandinsky. Jag tycker inte om julfirandet och jag vill avskaffa monarkin. Men det som får mig att tvivla mest på att jag i Jimmies mening är svensk, är att jag känner större gemenskap med till exempel en fackföreningsman som har varit tvungen att fly förtrycket i Iran, än med en svensk direktör med de sedvanliga högeråsikterna.
Vad säger du Jimmie, är jag svensk eller inte? Sorterar du in mig i ”Vi”, eller tillhör jag ”Dom”?
Förresten Jimmie kan du glömma frågan. Fortsätt du ditt arbete framför datorn. Jag bryr mig inte om vad du tycker. Brunt blir aldrig min favoritfärg!
