Som Otto Dix och George Grosz på speed
Läste att Moderna Museet i Stockholm i sommar har en utställning med Lena Svedbergs verk. Tur att Tjockhult inte är hela Sverige, även om många tycks tro det. Själv såg jag redan 2012 en utställning på Borås Konstmuseum där Lena Svedberg ingick. Se texten nedan.
Verk av Lena Svedberg från magasin5.auktionsverket.se
Var och såg en konstutställning på Borås Konstmuseum med Lena Svedberg och Ulf Rahmberg, båda aktiva och drivande när det gäller det anarkistiska och samhällskritiska fanzinet Puss, som levde på 1960- och 1970-talet. Att dessa båda konstnärer var/är representanter för en annan tidsanda än den vi har nu råder det ingen tvekan om. Lena Svedberg gick bort alldeles för tidigt medan Ulf Rahmberg fortfarande är mer eller mindre aktiv.
Främst Rahmbergs konst fick mig att fundera. Jag fick en roman jag skrev för tiotalet år sedan recenserad av en etablerad författare. Omdömet blev i korta ordalag att romanen innehöll en bra historia med intressanta människor och den var skriven med ett levande och målande språk. Det låter ju bra så långt och man kan ju då undra varför inte något av våra stora förlag ville ge ut den. Problemet var att jag som författare inte var tillräckligt subtil med mitt budskap. Jag skrev mina eventuella läsare på näsan enligt recensenten. Uj, uj, uj, ”skriva på näsan”, tänker jag när jag går runt och studerar Rahmbergs bilder, ofta i kolossalformat. Om jag inte lät mina läsare tänka själva i tillräcklig grad, så närmast blästrar Rahmberg in sitt budskap i sina betraktare med världens största färgspruta som vapen. Och tänk, jag tycker att det är riktigt härligt! Subtilitet är för dom som ständigt reproducerar det borgerliga budskapet. De har tid att vara finkänsliga och subtila eftersom de ständigt har, och kommer alltid att ha, tillgång till megafonerna, medan sådana som Rahmberg får ta chansen den korta stund de eventuellt råkar få den.
Rahmberg påstår själv att han gör bilder för blinda. Först trodde jag att han menade bilder för människor som visserligen har den fysiska förmågan att se, men som ändå är blinda för hur vår värld ser ut, under den härskande ekonomiska doktrinen, men nu undrar jag om han inte menar att bilderna är så starka att till och med en fysiskt blind människa ändå på något sätt kan ”se” dem. Själv kände jag Rahmbergs och Svedbergs bilder genom huden ända in i själen. Rahmbergs bilder är som medeltida helvetesmålningar, det är bara det att han skildrar min tid och min verklighet och det är satan så skrämmande!
Att det inte fanns en enda bild av Rahmberg (förutom utställningskatalogen) att köpa i museibutiken var nog grundat på ett påbud från Folkhälsoinstitutet, misstänker jag i alla fall.
Till sist kan jag inte undanhålla er ett Rahmbergcitat: ”Näringslivet? Är det dom som suger ut näringen ur vårt liv?” Se där ja, nu fick hela Timbro blodstörtning på samma gång. Kanske ett uppslag för en ny bild, Rahmberg?
Verk av Ulf Rahmberg från magasin5.auktionsverket.se
