Ett annat land
Sitter och bläddrar igenom några gamla fackföreningstidningar som har blivit liggande på skrivbordet. Om nu Jusek, som jag är medlem i, vill bli kallade för ”fackförening”. Det låter väl för mycket ”1900-tal”, kollektiva lösningar, kamp och sånt där förlegat, antar jag. Nej, dagens Jusek är mer en blandning av försäkringsbolag och karriärcoach. Därför blir jag lite förvånad när mina ögon faller på en artikel som talar om att de svenska ersättningarna från sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetskassan har fallit från toppskiktet i OECD till under snittet. En sådan rapportering väntar jag mig inte riktigt av min fackföreningstidning, vars världsbild nästan alltid är stabilt borgerlig. Undersökningen av de svenska socialförsäkringsnivåerna har gjorts av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Jag kan bara konstatera att den svenska civilisationsgraden fortsätter att sjunka.
Detta har tydligen inte den sympatiske skådespelaren Stellan Skarsgård riktigt noterat ännu. Han må vara förlåten från sin utsiktspunkt i Hollywood. På en fråga var han bor i nättidningen The Talks, svarar han följande: ”I live in Sweden because the taxes are higher, nobody is starving, good health care, free schools and universities. It is a civilized country and I like that.” Han får skynda sig hem Stellan medan något av vår civilisation finns kvar. Stora delar av den armé av arbetslösa vi nu har i Sverige har ju inte ens någon A-kassa och på gatorna röjer brunskjortor till riksdagsmän omkring med järnrör i händerna. Vad var det du sa om civiliserat land Stellan?
Sådana tankar kan man få av att läsa Jusek-tidningen. Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
