Gammalt vargpladder
Thomas Mann. Ja, jag skrev ju om tysk litteratur igår, med anledning av att jag äntligen hade läst Christa Wolf. Och så vaknade jag i morse och min första tanke var: jag glömde ju Thomas Mann. Han var ju också nobelpristagare. ”Döden i Venedig” och ”Tonio Kröger” har jag ju läst. Dessa räknas, om jag minns rätt, som långnoveller. Det måste väl snart vara dags att ta sig an Buddenbrooks också. Med lite styrketräning skall jag nog klara av att lyfta ”eländet”. Ligger man och läser den i sängen kan det bli som olyckorna man läser om i tidningen, när bilen ramlar av domkraften och krossar amatörmekanikern under den.
När jag sitter och skriver detta hör jag plötsligt att Ola Magnell med låten ”Sång för de svikna”, spelas på svensktoppen. Detta klassiska radioprogram har verkligen tagit sig de senaste åren. När radion står på P4, efter det att ”Godmorgon världen” är slut på P1, spetsar jag alltid öronen för att jag inte skall missa Lars Winnerbäck och Miss Li i ”Om du lämnar mig nu”. Jag ryser och får tuppeskinn så skönt till den låten och dessutom känner jag mig lite ung och modern när jag lyssnar på Winnerbäck.
Återigen tillbaka till Ola Magnell; det krävs ett geni för att lotsa en ”fågellåt” iland. Fågellåt? Ja, texter med fåglar som bärande element. Magnells låt inleds med: ”Det sitter en fågel och sjunger i parken intill”. Inte ens Wiehe och Afzelius kunde ju få fågeln att lyfta. Jag har fortfarande inte hämtat mig från deras återföreningsskiva som kom i slutet av 1980-talet, med titlar som ”Mitt hjärtas fågel” och ”Som en duva”. Men Magnell han kan han; bara att rimma ”prekär” och ”kär”; underbart! Nästan i samma klass som Lalla Hansson med ”gatan” och ”stratan”. Tuppeskinn igen! Det är annan klass det än: ”She loves you yä, yä, yä”.
- Dixi, du blir allt mer lik fet grädde.
- Fet grädde?
- Ja, man orkar bara med små portioner av dig, sedan storknar man rätt snabbt.
- Ursäkta då.
- Behövde du skriva allt detta för att tala om att du minsann har läst Thomas Mann. Och förresten, det gick ju rätt bra för grabbarna bakom ”she loves you yä, yä. yä”. Eller hur? Dixi, dags att ta på dig trikåerna igen och börja lyfta lite skrot.
- Ja, ja, ja, jag skall bättra mig.
- Du känner dig modern när du lyssnar på Winnerbäck? Jag tror jag tuppar av.
Thomas Mann (1875-1955), wikipedia.org
