Svart
Föreställ er en konstnär framför sin duk. Hen grundar duken med den fetaste svarta oljefärg man kan tänka sig. Lägger sedan direkt på ett nytt lager av samma färg. Tar ett par steg tillbaka, bestämmer sig i stort sett direkt att fortsätta med ytterligare ett lager av svart. Lämnar sedan duken att torka.
Återvänder till verket dagen efter. Står länge och begrundar, som om något fattas. Blandar till den mörkaste grå nyans. Drar ett penseldrag i övre högra hörnet. Är nöjd.
Översätt detta till filmens värld och ni har den brittiska filmen Tyrannosaur, ett drama från 2011. Svart på svart. Filmens ljusaste scen är en begravningsscen. Ni fattar.
Är det då en dålig film? Deprimerande? Ja, visst deprimerande. Men dålig? Aldrig. Konstnärerna Kazimir Malevich (1878-1935) och Alexandr Rodtjenko (1891-1956) gjorde ju konsthistoria med svart på svart. Tyrannosaur är kanske inte filmhistoria, men en förbannat bra film, med ett skådespeleri hårt och autentiskt som diamant. Regissör är Paddy Considine. Huvudrollerna gör Peter Mullan och Olivia Colman.
Se den om ni vågar. Är ni tveksamma kan ni ju börja med några av Ken Loachs mörka socialrealistiska nedstigningar till filmer. Men där Loach stannar upp och vänder, där fortsätter Considine rakt ner i helvetet.
Jag glömmer aldrig Tyrannosaur. Om jag skulle orka se om den? Aldrig!
Bild, Kazimir Malevich, Svart Kvadrat 1915, konstagenten.se
