Vi hade en gång en bank
Jag läser om att våra svenska banker återigen gör rekordvinster och jag minns när vi svenskar ägde storbanken Nordea. Jag bara undrar var är den demokratiskt ägda banken nu?
Vi hade en gång en bank, jag bara undrar: var är den banken nu…
Staten säljer ut en del av sitt ägande i bankkoncernen Nordea. På sikt är avsikten att hela ägandet skall avvecklas. 255 miljoner aktier, motsvarande 6,3 procent av hela Nordea har nyligen sålts. ”Intäkterna från försäljningen kommer att användas för att stärka stabiliteten i Sveriges ekonomi, genom en minskning av statsskulden”, säger finansmarknadsminister Peter Norman. Alliansregeringen fortsätter sin kamp mot att svenska folket gemensamt och i demokratisk ordning äger företag.
Hur tänker man då när man motiverar den senaste utförsäljningen? För Nordea-aktierna fick man in cirka 20 miljarder kronor. Enligt uppgifter i pressen kommer en minskning av Sveriges relativt modesta statsskuld med 20 miljarder kronor att minska statens årliga ränteutgifter med 100 miljoner kronor. 2010 fick staten 500 miljoner kronor i aktieutdelning från sitt ägande i Nordea. Till detta kommer en betydande värdestegring på Nordea-aktierna över tiden, då bankkoncernen Nordea är ett mycket välskött företag. Verkar det vara en bra affär att sälja ut inkomstbringande tillgångar för att minska en statsskuld som medför relativt låga räntekostnader? Knappast.
Är det något som de återkommande internationella finanskriserna har visat är det betydelsen av stabilitet i denna för vårt samhällsliv så betydelsefulla sektor. Finanssektorn är en samhällelig infrastruktur vars stabilitet är så avgörande att samhälleligt ägande är av avgörande vikt. Detta borde stå klart för alla utom för de mest nyliberala marknadstalibanerna. I dagens situation är förlusterna socialiserade medan vinsterna är privatiserade. Senast i dagarna fick de danska skattebetalarna gå in via staten och ta över den kapsejsade Amagerbanken.
Vore högerregeringen mer rakryggad skulle man tala om för svenska folket att utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar är en ideologisk hjärtefråga, men det vill man inte göra, istället formulerar man krystade ekonomiska argument.
Nu i tystnadens tid vaggar vi likt blåstång i strändernas svall, sövda av ”shopping”, kommersiell TV och personliga lyckodrömmar. Under det politiserade 1970-talet var protesterna mot dåtidens borgerliga regeringar betydligt hetare. Nedan refereras delar av Blommans sångtext, ”Dom borde tjacka spikskor” (1977), en protest mot Fälldins borgerliga regering, som tog vid efter valet 1976. Nisse G Åsling (Nils Gunnar Åsling) var centerpartist och industriminister.
DOM BORDE TJACKA SPIKSKOR
.
.
Snitsaren Nisse G Åsling
fixar industrin, morsning vilken blåsning,
han borde tjacka spikskor, och listigt dra iväg.
.
.
Löften, kan ingen jävel ge dom löften,
jag har väl aldrig sett ett värre rövarband.
Snart så måste vi försöka,
få dom där å sluta stöka,
eller tjacka spikskor och listigt dra iväg.
Löften, kan ingen jävel ge dom löften,
jag har väl aldrig sett ett värre rövarband,
Visst är det skit me vår regering,
snacka me dom där, är ju knappt nån mening,
så jag tjackar spikskor och listigt drar iväg.
Så jag tjackar spikskor och listigt drar iväg.
Bild, azingsport.se
