Lite osorterat om Gunter Grass
Jag hör på radion att den tyske författaren och nobelpristagaren i litteratur (1999) Gunter Grass (1927-2015) är död och eftersom han är en av mina stora favoriter tänker jag direkt att jag måste skriva om honom i min blogg. Då hör jag den smått geniale medarbetaren på kulturradion i P1, Gunnar Bolin, karaktärisera Grass för en svensk publik som en blandning av Göran Greider och Per Olov Enquist. Hjärtat i mitt bröst slår ett extraslag och jag tänker: Vilken tur jag har att jag har läst honom; tänk om jag hade fått en för mig okänd författare presenterad som en blandning av Greider och Enquist. Då hade mitt hittillsvarande liv varit helt förspillt!
Har man inte läst Grass är det bara att börja jaga hans böcker. Läs ”Blecktrumman”, ett verkligt mästerverk, eller ”Flundran”, eller ”Katt och råtta”. När man har läst Blecktrumman kan man sedan se Volker Schlöndorffs fantastiska film ”Blecktrumman” (1979) som faktiskt är lika bra som Grass roman. Jag tror inte jag kan komma på något annat exempel på att en fantastisk roman blivit en lika bra film.
En annan nobelpristagare i litteratur (2001) som jag läste i början av 1980-talet är V.S. Naipaul. Romanen med namn ”Där floden flyter förbi” upplevde jag som en anomali i sin tid. Här pläderade författaren för att tredje världen inte var fattig på grund av den rika världens kolonialism och imperialism, utan för att de styrande och inflytelserika i de fattiga länderna helt enkelt var odugliga och tämligen lata. I dessa tider som nu råder kanske man kan komma undan med sådana åsikter, men när jag läste romanen i början av 1980-talet, var det i alla fall för mig, och säkert för många andra också, närmast chockerande tankar. Och hos författaren Naipaul finns knappast någon förmildrande humor, bara gamla sura högerståndpunkter.
I ett nobelsamtal, i samband med att Gunter Grass fick nobelpriset i litteratur, där även Naipaul deltog, höll det på att sluta med handgripligheter mellan Grass och Naipaul. Naipaul envisades med att kalla Grass för idealist i en ton som om det vore ett brott att vara idealist, detta trots att Grass vädjade om att inte ständigt tillskrivas detta epitet av Naipaul. Till slut tröttnade emellertid Grass och hotade Naipaul med stryk genom orden: ”kallar du mig idealist en gång till kommer jag att uppträda mycket fysiskt mot dig”.
bild, Gunter Grass, wikipedia.org
