De förrådda
Det finns människor som talar på utandning. Så länge de har luft i lungorna och syre i hjärnan så går munnen. Då det är svårt att hinna med att tänka samtidigt får nog de flesta av dessa snabb- och långpratare karaktäriseras som pladdrare. Antonio Lobo Antunes skriver som dessa talar, på utandning. Så länge det finns syre kvar i hjärnan skriver han frenetiskt, fram till nästa inandning tvingar honom att ta en kort paus, innan han drar igång igen. I alla fall får jag som läsare den bilden då jag läser hans ursinniga roman, ”De förrådda”. Är han då en pladdrare? Aldrig! Skriver man lika fräckt och med samma självförtroende som Vladimir Majakovskij (1893-1930), besvärjer man döden och meningslösheten med den fysiska kärlekens uttryck, samtidigt som man inser likt Charles Baudelaire (1821-1867) att köttet snart skall smälta i förruttnelse och likmaskangrepp och matar man ut texten som James Joyce (1882-1941) i ett ocensurerat medvetandeflöde, kan det väl inte bli annat än bra, särskilt inte som brygden är upphettad av en blåslampa driven av en högoktanig vrede.
Den portugisiske författaren Antonio Lobo Antunes tjänade liksom sin romans huvudperson den europeiska kolonialmakten Portugal i det orättfärdiga kriget i Angola på 1970-talet. När jag skriver detta känner jag plötsligt hur gammal jag är och hur annorlunda Europa då såg ut. Järnridån känner säkert dagens unga till, men hur många vet att vi i dåtidens Europa hade USA-stödda fascistdiktaturer runt medelhavet. Antunes tvingades uppleva en av dessas (Portugal) dödsryckningar i de afrikanska kolonialkrigen, vars konsekvenser skulle utmynna i Nejlikornas revolution 1974. De två andra fascistdiktaturerna, Spanien och Grekland, skulle också falla inom några år.
Denna roman är nödvändig att läsa idag, när vuxna människors favoritfilm är en Disney, när favoritromanen är en undomsbok i en vampyrserie, när fritiden i övrigt spenderas omväxlande med en amerikansk TV-serie eller i ett dataspel och när man tror på propagandan som säger att västvärlden är god och har ett ansvar att styra och ställa i den i övrigt onda världen, med krigsmakt om så krävs. Läs Antonio Lobo Antunes roman ”De förrådda” och skäms!
bild, Antonio Lobo Antunes, wikipedia.org
