Tacksam
Såg häromdagen Madrid och Liverpool-derbyna på TV. Det är härligt att fotbollsmatcher ofta är sådana fester, både på planen och på läktaren, ibland till och med hos oss i Sverige.
Samtidigt känns det rätt skönt att vara ÖIS:are. Jag slipper trängsel och stök på läktaren. Vi som ser Örgryte på Gamla Ullevi är inte fler än att ÖIS-spelaren som gör avsparken, först kan söka ögonkontakt med varenda en i publiken för att kontrollera att alla är på plats. Skulle någon vara sen, kan laget vänta en stund tills publiken är komplett, innan avsparken görs. Det kallar jag intimitet.
Inte går spelet så snabbt heller, vilket kan vara bra om man är lite stel i nackpartiet. När ÖIS-målvakten kastar ut bollen till någon av backarna, hinner man lugnt gå och köpa korv med bröd och är det inte Anklev som bär upp bollen, hinner man äta upp korven också innan laget kommer över mittlinjen.
Att se Örgryte på Gamla Ullevi är en stillsam upplevelse både på läktaren och på planen. Poängen delar lagen ofta salomoniskt.
Jag kan knappt bärga mig tills jag får se Oskarshamn gästa Gamla Ullevi och Örgryte igen. Vilken match det blir! Så skönt att vara ÖIS:are.
bild, Gamla Ullevi, wikipedia.org
