Mörkrets hjärta
Joseph Conrad hade fel. Det var inte mörkrets hjärta han beskrev i sin roman. Det var bara helvetets förgård. Rasismen, kolonialismen och imperialismen var förspelet och förutsättningen för det som komma skulle, men det värsta återstod.
Varför finns det idag så många människor som känner behov av att relativisera nazismens brott mot mänskligheten? Brott mot mänskligheten har begåtts i de flesta ideologiers och religioners namn, men till skillnad mot övriga ideologier och religioner så är nazismen som ideologi ett brott mot mänskligheten. Nazismen som ideologi är en förbrytelse i sig själv! Det går aldrig att på något sätt relativisera nazismens brott, genom att jämföra dessa med några andra.
Fängelser, fångläger, arbetsläger och koncentrationsläger finns i vår samtid och/eller är en del av hela mänsklighetens historia. Det var tex engelsmännen som ”uppfann” koncentrationslägret under Boerkriget i början av 1900-talet.
Dödsläger, förintelseläger och utrotningsläger är däremot unika begrepp som används för det system av nazistiska utrotningsläger i Östeuropa, vars enda (till skillnad mot de nazistiska koncentrationsläger där döden och tvångsarbetet existerade sida vid sida) syfte var att maskinmässigt och i industriell skala utrota män, kvinnor och barn. Exempel på sådana läger var Sobibor och Treblinka.
Jag har läst boken, ”Jag är den sista juden, Treblinka (1942-1943)” av Chil Rajchman, översatt och med förord av Salomon Schulman. Chil Rajchman deporterades tillsammans med sin syster till utrotningslägret Treblinka. Systern fördes omedelbart till gaskammaren. Rajchman blir en av de 57 människor som överlever Treblinka. I detta läger dödades uppemot 900 000 människor. I samband med en fångrevolt lyckas Rajchman fly och direkt efter flykten skriver han ner sitt vittnesmål i en anteckningsbok som sedan ligger till grund för denna bok.
Jag har under i stort sett hela mitt liv, med litteratur, film och TV som grund, försökt förstå vad det var som hände under förintelsen. Detta gränslösa brott mot mänskligheten, som är en del av vår gemensamma historia och som även kommer att vara en del av den framtida mänsklighetens historia, har alltid legat som en gåta vilken kräver svar.
Jag tror att jag är klar nu. Genom Rajchmans helvetesskildring har jag skådat rakt ner i mörkrets hjärta. Mörkrets hjärta, där inget ljus kan finnas, där ondskan är så förtätad att ingen förklaringsmodell fungerar. Jag får helt enkelt konstatera att Treblinka var ondskans svarta hål. Nazismen som ideologi, i teori och praktik, dess ursprung och framväxt kan förklaras enligt olika modeller och jag vet vilken modellbeskrivning jag stödjer, men hur kan man någonsin förklara Treblinka. I de nazistiska koncentrationslägren fanns i alla fall ett uns av, en visserligen brottslig, sjuk och ond logik; nazismens oönskade människogrupper tvingades arbeta i läger tills de dog. I Treblinka fanns ingen som helst logik, här härskade bara en totalt urspårad bottenlös svart ondska. I boken beskrivs hur en vakt kör ett spett rakt igenom bröstkorgen på en fånge. Varför? Han hade makten att göra det och ville bara pröva hur det kändes att göra det. En grupp unga nyanlända kvinnor tvingas stå nakna ute i snö och kyla. Varför? Det roade vakterna att höra hur de kvinnliga fångarna till slut bönade och bad om att få gå in i gaskammaren för att i alla fall en stund innan de dog få undslippa kylan.
Filmer som Claude Lanzmanns ”Shoah” och böcker som Primo Levis ”Är detta en människa” har tidigare lotsat mig genom mörkret. Jag är klar nu. Genom Chil Rajmans ”Jag är den sista juden, Treblinka (1942-1943)”, har jag skådat rakt ner i mörkrets hjärta. Och vad finns det då att tillägga.
bild, Auschwitz, wikipedia.org
Idag för sjuttio år sedan (1945-01-27) befriade sovjetiska trupper Auschwitz. Dagen har blivit Förintelsens minnesdag.
