Svinborstnatt
Svinborstnatt och kvalmig lukt i stian,
suggan snarkar i sin dröm
dröm av dubbelhakor, galtabetar
surnad mjölk och här och där
ett brunt potatisskal,
djupast ner i drömmen glider
strömmar utav blåmjölk
där en flik av grädden ännu döljer
svarta liket av en fluga.
Svinborstnatt,
och suggans långa öron
röjer med en viftning luftens
stilla kamp med den skära stanken
och den mjuka, lösa lukten.
Utanför står natten blå
som en lagårdskarl i nya, blåa kläder.
Svinborstnatt
och denna ljusrött feta värme
fylld av flämtningar ur runda näsor,
rörliga är dessa näsor,
sökande och trevande,
ofta finner de en möglig skula
mitt i strida blåmjölksdrömmen,
djupt på botten ligger alltid
drunknad någon rutten godbit.
Svinborstnatt, o,
på blåmjölksströmmen flyter
kanske något gulvitt svinborst,
slukas kanske utav samma svin
som tappat borstet,
sätter sig i svinets hals -
Svinborstnatt
och kvalmig lukt i stian,
suggan sover i sin vrå,
drömmer tunna blåmjölksdrömmar,
varma som buljong -
kanske ligger djupt på botten
någon drunknad gammal godbit?
En av diktaren och konstnären Elsa Graves (1918-2003) mest kända dikter, ”Svinborstnatt”, ur diktsamlingen ”Bortförklaring” 1948.
Bild, Elsa Grave, wikipedia.org
Sugga eller galt, Dixi Stadelmann känner igen livet i stian. Men ibland bjuder den privatkapitalistiska marknadsekonomin på skönhet, glamor och fest, även för oss i svinborstnatten. Nu blir det maratonsändningar från ett nytt bröllopsfirande i den kungliga familjen. Härligt! Nöff. Nöff.
