April och tystnad
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.
Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
Tomas Tranströmer (1931-2015)
Diktaren är död, hans ord lever för alltid. Att läsa hans dikter är som att fiska på ytan av en gammal övergiven vattenfylld gruva. Ytan är känd och överblickbar, det mörka djupet är oändligt.
bild, wikipedia.org
Kommentarer
Trackback
