Inga pelargoner
Den kvällen gick Charlotte ut i trädgården med trädgårdsmästaren och pekade på den höga muren.
”Jag vill”, sade hon, ”ha något däruppe”.
Den gamle mannen kände till den lilla flickans kärlek till blommor.
”Pelargoner”, föreslog han med ett leende.
Flickan såg uttryckslöst på murkrönet.
”Taggtråd”, sade hon.
Peter Hoeg ur novellen ”Försök med kärlekens varaktighet”, ur novellsamlingen ”Berättelser om natten”.
Den danske författaren Peter Hoeg är så talangfull och så skicklig att man ibland blir nästan andlös när man läser honom. Det enda jag kan sakna är att han inte oftare skriver med sitt hjärteblod. Det blir lite för ofta stilövningar, visserligen på allra högsta litterära nivå, men jag saknar som sagt var hjärteblod. Trots denna invändning är Hoegs novellsamling ”Berättelser om natten” ett rasande skickligt verk. Annars ligger hans roman ”De kanske lämpade” mig varmast om hjärtat.
Man är inte van att hitta politik hos skönanden Peter Hoeg, men ett politiskt djur som jag kan finna politik nästan överallt. Pelargoner är bilden av folkhemmet och välfärdssamhället, en svunnen tid. Taggtråden är vad vi fick av nyliberalismen. När den den blå högern förenar sig med den bruna högern – då lilla människa är det dags att springa för allt vad tygen håller.
