Syrien
USA och andra NATO-länder har redan under en ganska lång period bombat mål i Syrien. Trots detta har det varit tyst om viktiga frågor, som om dessa nationer har stöd i FN och i folkrätten för sina åtgärder och om det har varit civila förluster vid attackerna.
Så började även Ryssland bomba mål i Syrien som en del av det syriska inbördeskriget. Då bev det genast ett annat ljud i skällan: Stöd i FN? Folkrätten? Alla dessa civila offer!
Det talas ofta om att den ryska propagandan sköljer över, inte bara invånarna i Ryssland, utan hela världen. Jag läser inte ryska och följer inte heller engelskspråkiga nyheter från ryska kanaler något vidare. Därför är jag mer orolig för den västliga propagandan som dränker mig via de medier som jag dagligen tar del av.
Tillbaka till syrien-frågan: här har ju medie-apparaten i väst haft ”lite otur”. Det dröjde ju bara några dagar efter Rysslands ingripande i Syrien innan USA-flyg bombar det enda sjukhuset i en provins i Afganistan. Visserligen blir jag direkt medveten om, via svensk media, att det måste röra sig om ett misstag och att vi bör nöja oss med denna version, men sjukhuset administreras av Läkare Utan Gränser och tiotals av både sjukvårdspersonal och patienter dödas, vilket gör saken extra känslig i väst. Sedan kommer nya pinsamma nyheter om att en visselblåsare har tagit fram material om att USA:s drönarbombningar runt om i världen periodvis har haft ända upp till nittio procent oskyldiga civila förluster. (USA:s president Barack Obama hann knappt tillträda sitt ämbete innan han fick Nobels fredspris). Kanske inte så lätt då att fortsätta köra med stora ”civila förluster” i ryska bombningar? FN och folkrätten gör bara saken ännu mer pinsam. USA och deras allierade har inget stöd i FN och i folkrätten för sina bombningar medan Ryssland faktiskt har ”inbjudits” av den erkända syriska regimen. Ridå!
Att västmakterna agerar i Syrien ses som den naturligaste saken i världen, medan Rysslands agerande anses vara en försvårande ”inblandning”. Detta är det meningen att vi skall svälja utan vidare eftertanke, trots att Syrien har varit Rysslands och Sovjetunionens närmaste allierade i Mellanöstern under femtio år.
För övrigt så matades vi ju länge med synen på kriget i Syrien att några fredsförhandlingar inte var önskvärda då det bara var en tidsfråga innan den Syriska regimen skulle falla. Det handlade ju om att hela folket stod enat mot den isolerade Bashar al-Assad. Den största och viktigaste delen av det väpnade motståndet mot Assad bestod av liberala demokrater som slogs för västerländsk demokrati. Sanningen som till slut har visat sig är att de som slåss mot den syriska regimen är i princip samma skäggiga gudskrigare med medeltida livsideal som har plågat oss sedan USA:s invasion av Irak.
Frågan är om dessa gudskrigare inte har infiltrerat den amerikanska krigsindustrin. Varhelst de amerikanska bomberna slår ner växer det snart upp små skäggiga män med automatkarbiner på ryggen ur bombkratrarna. Smyger de in frön till gudskrigare i våra bomber? Kan de vara så jävliga, Jihadskäggen?
Lösningen i Syrien? Det måste bli en politisk förhandlingslösning som gör slut på det fruktansvärda kriget. Inbördeskriget blir ofta det grymmaste kriget.
