Doktorn
Resultat MotoGP 2016, Spanien, Jerez:
1. Valentino Rossi, Yamaha
2. Jorge Lorenzo, Yamaha
3. Marc Marquez, Honda
Jag har inte riktigt kunnat släppa söndagens MotoGP ännu. När ”Den Gamle”, Valentino Rossi, tappade fjolårets VM-titel i sista tävlingen trodde jag att det var hans sista chans att bli världsmästare som försvann. Visst kunde han även i fortsättningen vinna enstaka lopp, särskilt då under svåra förhållanden, som till exempel i regn, men i normala förhållanden trodde jag att ungtupparna Lorenzo och Marquez skulle bli för svåra. Men tänk så fel jag har haft. På banan i Jerez, under torra förhållanden, körde Rossi helt enkelt ifrån sina kombattanter, rakt upp och ner. Det var som att se tio år tillbaka i tiden. ”Doktorn” var inte trettiosju år längre, han var tjugosju igen. Rossi var lika överlägsen som förr. Banne mig, visst har han chans på årets titel! Rossi måste ha hittat ungdomens eviga källa. Tänk, om man fick ta ett glas ur den.
Nästa år skall Jorge Lorenzo köra Ducati. Först blev jag överlycklig när jag hörde detta, men sedan kom eftertankens kranka blekhet (William Shakespeare har ju jubileumsår). Lorenzo, rankar jag som den snabbaste i perfekta förhållanden. Men får han sådana förhållanden på en Ducati, tillräckligt ofta? Det krävs snarare piloter som Casey Stoner och Marc Marques som kan sadla och rida Fan själv om det så krävs. Jag undrar om inte Lorenzo är lite för vek för att tygla Ducati-besten.
Förresten, jag hoppar över det glaset. Tiden vi lever i är så förbannat förvriden att jag är glad att jag inte är ung längre. Jag har sett bättre tider och framtiden verkar vara som att stirra in i ett svart hål. Men Valentino Rossi skänker i alla fall en viss glädje till de dagar som återstår. Tack, Doktorn!
Bild, Valentino Rossi, wikipedia.org
