Motbilder
Egentligen är det som vanligt, tänker jag när jag läser den brittiske historikern Richard Sakwas bok om inbördeskriget i Ukraina. Nästan allt som händer, eller har hänt, i världen måste filtreras genom anglosaxiska intellekt innan vi i övriga västvärlden tuggar det i oss. Jag själv har ett specialintresse i historia och kanske främst i andra världskriget och om jag rekapitulerar vad jag har läst så är det absolut mest amerikanska och brittiska författare. Konstigt nog gäller det även händelserna som avgjorde andra världskriget på östfronten. Det är inte många skildringar från Ryssland som jag har kommit över, trots att det vore det mest naturliga att de som var med om det hela också får beskriva händelserna. Tar man även med film och television blir det ändå mer markant; vi lever ju ta mig tusan i en närmast totalitär värld, allt måste filtreras genom det anglosaxiska filtret.
Men den här gången är det ändå inte riktigt som vanligt. Det är inte en rent västerländsk liberal historieskrivning som jag matas med av Richard Sakwa och som sedan anammas av svensk media som sanning. Tvärt om! Läser man historiken Richard Sakwas bok ”Frontlinje Ukraina” så inser man hur fruktansvärt enögd och snedvriden bilden av den nuvarande konflikten i Ukraina är. Skäms Public Service med Maria Persson Löfgren och Fredrik Wadström i spetsen! Eller är allting tillåtet nu när vi skall med i Nato?
Jag läser bokens baksidestext: ”Hur kunde detta tillåtas ske? Det är en av de frågor som den brittiska historikern Richard Sakwa försöker besvara i ”Frontlinje Ukraina”, ett akademiskt pionjärverk om de dramatiska händelserna i det stora gränslandet mellan Ryssland och den Europeiska Unionen. Författaren visar med utförliga argument och många referenser att den hos oss dominerande bilden av Ukrainakonflikten på avgörande punkter är ofullständig och missvisande.
Det gäller de externa, internationella, förbindelserna, där Richard Sakwa hävdar att de grundläggande orsakerna bakom tvisten inte är någon rysk expansionism, utan en västlig sådan, i form av USA, EU och Nato.
Det gäller de interna, ukrainska faktorerna, där författaren lägger stor vikt vid hur konflikten intensifierades när extrem, och delvis våldsinriktad ukrainsk nationalism tog över Majdan, och därefter fick ett stort inflytande över Kievs politik”
Peter Hitchens, Daily Mail, recenserar ”Frontlinje Ukraina” enligt följande: ”Jag rekommenderar den här boken till var och en som är det minsta intresserad av att skilja ut verkligheten ur den täta propagandadimma i vilken den för närvarande ligger insvept. Allmänt sett är boken ett intelligent, välunderbyggt och tankeväckande försök att förklara vår tids stora kris. Var och en, oavsett vad han eller hon må anse i frågan, skulle ha nytta av att läsa den. Det är chockerande att den inte är mer känd, och jag kan bara förmoda att dess hittillsvarande obemärkthet beror på att den inte passar in i den grova ”Putin är Hitler-genren””
Jag kan bara instämma i vad Hitchens skriver. Men det gör inte Public-Service-radions Fredrik Wadström. Han använder samma metod som killen på gården i min barndom. När vi killar diskuterade de nordamerikanska indianerna, vilket vi gjorde ganska ofta, kanske beroende på de frekventa westernfilmerna på TV, grundade vi våra kunskaper på diverse böcker vi lånade på biblioteket, men den speciella killen jag tänker på slösade inte sin tid på böcker. Hans, som han ansåg slutgiltiga och dräpande argument i alla indianfrågor, var att han minsann hade varit i USA med sin familj och hälsat på en gammal släkting. Våra bokliga analyser var inte värda ett vitten enligt honom, han hade ju andats den amerikanska luften, några andra kunskaper behövdes inte. Wadström talar nedlåtande om Sakwas vetenskapliga sätt att arbeta med sina källor för Wadström har minsann varit i Ukraina flera gånger.
Läs Richard Sakwas ”Frontlinje Ukraina” och bilda er en egen uppfattning.
Nedanstående bild, aningen humoristisk, kommer inte ur boken; den har jag lagt till själv.
Bild, imgur.com
