Julian Assange och Wikileaks (1)
Somliga tycker säkert att det är en eftersträvansvärd situation att vårt land gör sig känt runt om i världen som en nation som gör drängtjänst åt supermakten inte bara när det gäller Wikileaks grundare Julian Assange. Jag tillhör föga överraskande inte den skaran.
I de inflytelserika kretsarna i vårt land framställs Assange ofta som en rättslig haverist med en närmast sjuklig förmåga att koka ihop otroliga konspirationsteorier mot sin egen person, där USA som världens enda supermakt spelar bovens roll. Men det är ju faktiskt så att den svenska regeringen var med om att överlämna två terroranklagade egyptier, Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, till CIA för vidare transport till egyptisk tortyr. Denna svenska skymf mot de mänskliga rättigheterna går inte att i ett steg tvätta bort, men ett steg i den riktningen kanske vore att förhöra Assange på plats i London på Ecuadors ambassad, där han nu sitter belägrad av brittisk polis efter att han har begärt och fått asyl i Ecuador. Det måste ur Assanges synvinkel vara en legitim rädsla för att från Sverige bli utlämnad till USA, en makt som inte tvekar att tortera och till och med mörda förmenta fiender till nationen. Nu tror jag inte att Assange riskerar regelrätt tortyr, eller behöver vara rädd för att tas av daga, i alla fall inte utan rättegång i USA, men landet har en illegitim rättsordning när det gäller nationens fiender. I Guantanamo på Kuba sitter fångar år efter år som inte får någon rättegång, ja de vet inte ens vad de är anklagade för och skulle de till slut få en rättegång handlar det om militärdomstolar som inte uppfyller internationella regler.
Jag tar inte ställning till om Assange är skyldig till de anklagelser om sexbrott i Sverige som finns, men det steg som nu är aktuellt att förhöra honom kan lika väl göras i London. Förstärks sedan misstankarna kommer saken i ett annat läge, men Sverige som nation borde i alla fall kunna garantera Assange att han inte skall utlämnas till USA.
