Saknaden
”En viktig fråga inför framtiden är därför: Hur ska vi kunna förhindra att den lilla grupp, som idag uttalar ett klart invandrarhat, drar till sig fler? Rasismens grogrund kan ofta sökas i människors ekonomiska och sociala villkor. Vi bekämpar därför rasismen också genom att slåss för full sysselsättning, ekonomisk expansion och social rättvisa. I ett samhälle, där människor vet att de får jobb, kan försörja sig, känner social trygghet och ser optimistiskt på sin och sina barns framtid, har rasismen svårt att få något egentligt fotfäste.”
Olof Palme på en konferens för Fred och frihet på Folkets Hus i Stockholm 1984.
Jag läser ovanstående i Göran Greiders lysande bok, ”Ingen kommer undan Olof Palme” och GG har som vanligt rätt: Nej, Palme var ingen socialliberal politiker, nedstigen från överklassen för att leda arbetarrörelsen. Han var en demokratisk socialist som interagerade med en mäktig arbetarrörelse och där målet var en radikal samhällsomvandling. Jag är oerhört glad för att jag är så pass gammal att jag har personliga erfarenheter från denna tid. Det gör att jag, trots vad som nu händer, kan känna en viss förtröstan.
Om jag hade kunnat skriva, hade jag skrivit exakt som Göran Greider. Den mannen har aldrig någonsin placerat ett enda ord fel. Ja, kanske ett kommatecken då, alla är ju dödliga. Politik, litteratur, musik, naturvetenskap, trädgård, säg något som inte den mannen kan inrymma i sitt encyklopediska vetande. Jag kan lugnt luta mig tillbaka och leka vidare med min blogg. Varför skall jag anstränga mig, när Göran gör det så mycket bättre? Hans ord blir mina ord! ”Sången han sjöng, var min egen”.
- Devot dyrkan, passar dig inte, Dixi. Något fel har väl han, Greider?
- Det skulle väl vara filmsmaken hans då. Där är jag inte imponerad.
- Skönt, tycker du har varit lite blek om nosen ett tag, men nu känner man igen dig igen, Dixi; alltid nåt att gnälla på.
