Döden, döden, döden...
Jag tror att skälet till att vi sover i sängar är att vi vill hålla oss på avstånd från jorden för att övertyga varandra och oss själva om att sömnen är tillfällig. Men jorden väntar oss och jag har vetat det sedan jag var tjugo. Jag kan tala om för dig att jag har vaknat varje morgon sedan dess med en tydlig känsla av att vara begravd och ovanför mig ligger tyngdkraften och vissheten om tillvarons obligatoriska mått av smärta som åtta fot jord och jag tänker att ovanför mig har de spikat igen min kista.
Peter Hoeg ur novellen, ”Spegelbild av en ung man i jämvikt”, ur novellsamlingen, ”Berättelser om natten”.
Den danske författaren Peter Hoeg är så talangfull och så skicklig att man ibland blir nästan andlös när man läser honom. Det enda jag kan sakna är att han inte oftare skriver med sitt hjärteblod. Det blir lite för ofta känslan av stilövningar, visserligen på allra högsta litterära nivå, men jag saknar som sagt var hjärteblod. Trots denna invändning är Hoegs novellsamling, ”Berättelser om natten”, ett rasande skickligt verk. Annars ligger hans roman, ”De kanske lämpade”, mig varmast om hjärtat.
