Jag känner sorg
Nedanstående text skrev jag när den Kubanske tungviktsboxaren Teofilo Stevenson (1952-2012) precis hade gått bort. Då levde fortfarande min andre store idol inom boxningen Muhammad Ali (1942-2016). Nu är båda döda. Förresten varför begränsar jag mig till ”idoler inom boxningen”; de var mycket större än så: de var mästare i ringen och hjältar i livet.
Bild, Teofilo Stevenson träffar Muhammad Ali vid dennes besök på Kuba (1998), telegraph.co.uk.
Boxning är alltid en hård sport och alltför ofta även en brutal verksamhet. Den kubanske tungviktsboxaren Teofilo Stevenson tillsammans med Muhammad Ali (närmare presentation överflödig) kunde ibland som unika idrottsmän förvandla detta blodiga hantverk till en skönhetsupplevelse. Ali lever fortfarande, men Teofilo Stevenson har i dagarna mött en allt för tidig död i en hjärtinfarkt. Jag känner sorg. Stevenson var bland annat trefaldig olympiamästare (1972, 1976, 1980).
Dagens idrottare verkar allt för ofta bara ha som mål att bli framgångsrika och tjäna mycket pengar. Stevenson och Ali var större än så. Trots att Ali, som då fortfarande bar sitt ”slavnamn” Cassius Clay, blev olympisk mästare i Rom 1960 var han fortfarande bara en ”nigger” i det rasistiska USA. När han vägrades inträde till en restaurang endast på grund av sin hudfärg, kastade han sin guldmedalj i floden som en verksam protest. Sin inkallelse till USA:s krigsmakt under Vietnam-kriget vägrade han godta med motiveringen att han inte hade något otalt med vietnameserna, de hade aldrig kallat honom för ”nigger”. I ett samhälle som såg svarta människor som underlägsna vita, gjorde sig Ali till representant för de svarta och i den hårdaste och mest utsatta positionen i tungviktsringen, såväl som utanför, visade han alltid sin överlägsenhet. Han blev den svarta mannen som inte ens de vita kunde komma åt, trots att de ofta försökte.
Kubanen Teofilo Stevenson blev som helt överlägsen amatörboxare erbjuden lukrativa proffskontrakt i USA. Drömmen för många boxningsälskare och andra blev en tänkt match mellan Stevenson och Ali. Stevenson avvisade alla proffskontrakt, med sin solidaritet med den kubanska revolutionen som grund: ”Vad betyder miljoner dollar, jämfört med att jag är älskad av åtta miljoner kubaner”, sade Stevenson. En stor och respekterad idrottsman och en fin människa har gått ur tiden.
Nu lever bara den ena av min ungdoms två boxarhjältar kvar och mänskligt att döma är hans tid också snart slut. Det känns lite ödsligare här på jorden när ens hjältar går bort, en efter en.
