Många konster
Jag är en djefla man som kan göra många konster.
August Strindberg (1849-1912)
En utsaga som ovan skulle låta extremt löjlig om den kom från Dixi Stadelmann eller någon annan av liknande kaliber. Nej, det krävs nog mustasch… Och pipskägg… Och en lejonlik hårman… Och att man delar bord med Shakespeare, Ibsen, Tjechov, Dostojevskij och Tolstoj, där i litteraturens himmelska festsalar, utan att känna sig bortkommen. Kort sagt, det är nog bara August Strindberg (och kanske några till) som kan bära upp ovanstående citat.
Jag var och såg en utställning om Strindberg på Göteborgs Konstmuseum för några år sedan och det som starkast satte sig fast i mitt sinne var inte titanens målningar eller foton, ej heller hans författarskap eller livshistoria. Det var hur den svenska arbetarrörelsen ställde upp för författaren när han hade kommit i konflikt med i stort sett hela eliten i det dåtida Sverige. När Strindberg inte fick det nobelpris i litteratur han givetvis hade förtjänat, bestämde sig arbetarrörelsen för att betyga Strindberg sin vördnad genom en insamling bland sina medlemmar. Tänk, dessa fattiga, hårt arbetande människor som dagligen slet hårt för att hålla svälten borta, lade tioöringar, tjugofemöringar och ibland kanske mer i en gemensam pott (45000 kr) för att hylla en författare. Det är stort!
Dåtidens arbetarrörelse som slogs och kämpade och nyligen hade gått igenom en storstrejk och snart skulle ta över styret i Sverige och leda landet under många unikt framgångsrika decennier, det var en djefla arbetarrörelse som kunde göra många konster! Tänk om dessa, alltför många pig- och drängsjälar, som idag leder arbetarrörelsen kunde lära av historien. Då hade det funnits hopp och framtidstro i denna mörka tid.
Bild, August Strindberg, wikipedia.org
