Tro inte på sagorna
Tro inte på sagorna man läst för att söva dig
den farliga falska trygghet dom ger
är alltför lätt att beröva dig
Fäst dig inte vid leendet hos den som står över dig
leendet slocknar som stjärnfall den dag
när han inte längre behöver dig
Lite inte på löftena man ger för att snärja dig
löften blir till vapen som vändes emot dig den dag
då du inte längre kan värja dig
Tro inte på sagorna man läst för att söva dig
ödsligt ska dom eka tomma orden
den dag då dom inte längre kan snärja dig
Kent Andersson (1933-2005)
Som jag har skrivit om tidigare är det tråkigt när man blir äldre att alltför många av de människor som gör livet värt att leva försvinner. Kent Andersson är en sådan person. På radion hörde jag en dokumentär om Sonya Hedenbratt (1931-2001) som inte heller finns kvar bland oss. Och visst må det vara så att staden Göteborg växer och är större nu än tidigare, men utan Kent Andersson och Sonya Hedenbratt är staden ändå på något sätt mindre, det känns i alla fall så.
Radiolegenden Frank Gunnarsson, som med sina satirprogram retade upp makthavarna så till den milda grad att makten under en period stängde ner lokalradion i rikets andra stad, (så var det med de vackra högtidstalen om yttrandefrihet och konstnärlig frihet), skrattade och sa i en radiointervju att hans belackare, när radiosatiren brände som en svetslåga i rövarna på dom, tänkte: nu är det dags att sätta sätta stopp för den satans Frank Gunnarsson. Men vad de då inte visste var att det var den omtyckte och folkkäre, Kent Andersson, som ofta skrev den elakaste satiren i programmen.
Bild, Kent Andersson, hisingenftw.se
