Exakt så är det
Det är med mild likgiltighet jag betraktar det faktum att jag lever i en värld som pratar så fort att den är tvungen att andas med röven. Orden biter inte på mig längre. Jag är en övergiven byggnad – låt oss säga ett utrymt och bortglömt observatorium. Genom mina krossade rutor blåser världen utan att lämna några spår.
Peter Hoeg ur novellen ”Spegelbild av en ung man i jämvikt”, ur novellsamlingen ”Berättelser om natten”.
Jag fortsätter att ösa ur Peter Hoegs novellsamling ”Berättelser om natten”. Idag behöver man inte fylla på med någon som helst kunskap eller bildning, det viktiga är att man tycker. Det är åsikterna som definierar en som människa. Se bara på dessa unga ”kulturkvinnor” som utan att egentligen ha något på fötterna öser sin vrede över att Bob Dylan har tilldelats nobelpriset i litteratur.
Ja, jag vet att jag har hängt upp mig på detta. Jag ser det som nästan som en personlig förolämpning. En sådan löjlig medelålders vit man är jag. I alla fall i denna fråga. Och ja, jag har ägnat många år åt Dylan.
