Som barn
”Men, nyhetsförmedlingen är ju inte neutral, det är mobbning och utfrysning av vårt parti i de demokratiska församlingarna! Sandlådekrig!” Varje gång jag hör dem, eller läser något av dem, tänker jag: är de barn? Då talar jag inte om ledningen och deras förbundna. Dessa lea, snea figurer är nog slipade, som knivar med rödfärgade blodskåror. Nej, jag talar om Sverigedemokraternas vanliga sympatisörer.
Själv är jag socialist och relativt påläst när det gäller politik, ekonomi och samhällsstruktur. Jag vet att nyhetsförmedlingen, opinionsbildningen och hur man i övrigt beskriver världen i avgörande delar speglar de härskande klassernas intressen. Jag vet att politik inte skall dras ner i något skolgårdsträsk med begrepp som mobbning och utfrysning. Jag vet också att politik handlar om ideologi och klassintressen. De får inte säga vad de tycker, påstår de. Jag säger: så länge ni inte bryter mot lagen kan ni säga vad ni vill. Men! Ni kan inte räkna med att era inskränkta argument inte skall bemötas och förkastas.
De påstår att bara därför att relativt många journalister röstar på de rödgröna partierna styr detta vilka nyheter tidningarna publicerar. Jag kan säga: Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet och majoriteten av pressen torgför en stabilt borgerlig och högerpräglad bild av vår värld. Det är ägandet och tillsättandet av chefer som avgör pressens politiska inställning. Det skulle inte ha så stor betydelse om det gjordes en undersökning på det bilproducerande bandet på Volvo och det visade sig att de anställda där helst skulle bygga röda supersportbilar istället för dagens familjebilar. Det är Volvos ägare och de tillsatta cheferna som styr och ställer. Någon som förstår parallellen mellan tidningen och bilfabriken?
Och så det här med Public Service. Att pressen till nästan hundra procent företräder en borgerlig världsbild är tydligen inget större problem för SD-väljarna. Det är PS de skjuter in sig på. PS retar gallfeber på dem. Men sanningen är ju att PS har gått högerut i sin nyhetsförmedling och i sin spegling av vad som händer i samhället. På den tiden vi hade en stark arbetarrörelse och en press som ägdes av denna kunde PS stå i mitten av nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen som kom från borgarpressen och arbetarpressen. Nu när arbetarpressen till stor del är utraderad måste tydligen PS lägga sig väldigt nära den härskande borgarpressen. Något fristående vänsteralternativ är man livrädd för att förknippas med. I stort sett driver man ingen egen linje utan spelar på borgarnas villkor. Och ändå är Sverigedemokraternas väljare helt vansinniga när det kommer till Public Service. Deras invandrarhat kommer inte att återspeglas i PS (och skall inte heller göra det). Det är där skon klämmer.
När jag talar om Sverigedemokraternas väljare som barn är det inte vanliga vänliga oskyldiga sådana jag menar; det handlar snarare om, likt dagens clownhysteri, en förvriden, riktigt jävla elak, okunnig, och ignorant sorts barn!
Bild, annelielizabeth.blogg.se
