Thunder on the mountain
Kvällen innan Nobelpriset i litteratur delades ut, sa jag till min sambo efter att ha hört olika kulturpersonligheter uttala sig om att det kanske var dags för att en nordamerikan skulle få priset igen (det var ju över tjugo år sedan sist): går priset till USA så spyr jag. Snabbt fyllde jag sedan i: Om det inte är Dylan då, men han kommer aldrig att få den utmärkelsen!
Jag får be Cormac McCarthy om ursäkt för min magåkomma. Min mage är lite känslig på den punkten, blir det för mycket USA så mår jag illa. Det är en liten ”krigsskada” jag har sedan vietnamkriget.
Dagen efter lyssnar jag på kulturradions nobelsändning och får en smärre glädjechock: Bob Dylan får årets nobelpris i litteratur!
Den glädjen kan inte ens alla unga magsura kulturdamer ta ifrån mig. De är jävligt sura, men ändå skrattretande: ägnar tiden i en evig iteration åt att omväxlande definiera Whitney Houston, Madonna, Lady Gaga eller Beyoncé som det viktigaste som hänt i kulturhistorien. Skulle de någon gång tröttna på den diskussionen har de ett oändligt antal amerikanska TV-serier att fördjupa kulturdiskussionen i. Men Dylans pris får dem att gå i spinn. Efter att ha definierat Dylan som en vit gammal surgubbe, går de sedan vidare och rackar ner på honom med argumentet att han inte når upp tillräckligt högt i den finkulturella hierarkin. Vad vet de om det? Inte ett dugg, säger jag, en sur gammal vit gubbe, som har ägnat trettio år av mitt liv åt Bob Dylans universum till texter.
Nej, nu ska jag fira Dylan genom att lyssna på ”Thunder on the mountain”. Hur man lyssnar på den? Ja, det finns väl bara ett sätt: ”Play it fucking loud”!
bild, Dylan Thomas och Bob Dylan, walesonline. co.uk
- Jag lyssnar på Gud. Ja alltså inte de kyrkliga svartrockarnas Gud, utan Robert Zimmerman.
- Robert Zimmerman?
- Ja, Bob Dylan! Bob Dylan, Bob Dylan, Bob Dylan, Dylan, Dylan, Dylan.....
- Dylan?
- Ja, Dylan Thomas, poeten från Irland, som Robert Zimmerman tog sitt artistnamn efter!
Dylan Thomas som skrev: "När jag har blivit rik; har fått en egen cykel och har råd att dricka öl till frukost - då tänker jag sluta skriva poesi och rätt och slätt vara motbjudande".
- Jaså, det är därför du har slutat skriva poesi och börjat blogga
“The times they are changing”, (Bob Dylan):
Come gather 'round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You'll be drenched to the bone.
If your time to you
Is worth savin'
Then you better start swimmin'
Or you'll sink like a stone
For the times they are a-changin'.
Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won't come again
And don't speak too soon
For the wheel's still in spin
And there's no tellin' who
That it's namin'.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin'.
Come senators, congressmen
Please heed the call
Don't stand in the doorway
Don't block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There's a battle outside
And it is ragin'.
It'll soon shake your windows
And rattle your walls
For the times they are a-changin'.
Come mothers and fathers
Throughout the land
And don't criticize
What you can't understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin'.
Please get out of the new one
If you can't lend your hand
For the times they are a-changin'.
The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin'.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin'.
