Gläfser igen
Jag hörde på Lokalradion att man i staden planerar för en större ombyggnad av vårt Konstmuseum på Götaplatsen. Eftersom jag har gläfst om det tidigare tycker jag inte att det är en dag för tidigt att någonting görs åt denna ganska misslyckade byggnad, även om verksamheten måste stängas ner under tiden. Dock borde man ta till mycket radikalare åtgärder. Texten nedan skrev jag 2012.
Jag förstår inte att folk klagar på våren i år. Förutom på 1:a maj har solen saknats säger de. Hos mig lyser solen varje dag, så starkt att jag till och med måste ha solglasögon på mig inne. Jag har nämligen varit på konstutställning i Stenungsunds Kulturhus. Den som någon gång har sett Göteborgskoloristernas alster saknar aldrig solen. Skiner den riktiga solen med sin frånvaro, har man alltid den inre att ta till. Ragnar Sandberg (1902 – 1972): vilka färger och vilket ljus! Sandberg som inte bara målade idyll, han kunde även vara skarpt politisk. På utställningen i Stenungsund var det närmast rörande att se hur han hade suttit och plitat på en liten kartbild med pilar och streck som visade operationen under slaget om Stalingrad som inringade tyskarna och till slut beseglade Nazitysklands öde.
Om jag hade haft något att säga till om, i vad som händer i min hemstad Göteborg, hade jag definitivt sett till att det byggdes ett nytt konstmuseum i glas och betong, öppet mot omgivningarna, någonstans vid Älvsborgsbron. Basen i museets samlingar skulle vara just Göteborgskoloristerna. Det nuvarande museet längst upp på Götaplatsen kunde i fortsättningen härbärgera den äldre samlingen. Jag utnämner på stående fot denna slutna koloss till monolit till Sveriges tråkigaste konstmuseum. Det behövs verkligen ett nytt. Här kan vi lära oss av danskarna. Tänk er ett Arken förflyttat till Göteborg, fast förankrat i graniten, smekt av himlen och havet, fyllt av den vackraste kolorit!
Tur förresten, att min absolute kolorist-favorit Inge Schiöler (1908 –1971) inte var representerad i Stenungsund, då hade man till och med varit tvungen att sova med svetsglasögon, för så brinner hans färger.
Arken
