Vart är vi på väg
Jag hörde på radion för en tid sedan när spelet Pokemon Go diskuterades. Frågan ställdes om spelarnas medelålder. Tolv år tänkte jag kvickt innan svaret kom. För mig lät det högst rimligt. Svaret blev: medelåldern på Pokemon Go-spelarna ligger mellan tjugo och trettio år. Jag blev i stunden bara ett stort frågetecken. Det låter ju helt orimligt. Men så tänker jag efter lite, det är ju sådana tider vi lever i. Vuxna människor bygger egna varumärken, de bygger yta, men skrapar man på denna yta så är det nästan helt tomt. Vuxna har blivit som barn som låtsas vara vuxna med odlade låtsasintressen som ger status.
Själv är jag mycket tacksam att jag fick växa upp på nittonhundrasextio- och nittonhundrasjuttiotalet med den tidens tanke om vårt gemensamma ansvar för folkbildning. Idag talar man om skolans och lärarnas ansvar för sjunkande skolresultat. Jag tror inte att lärarna var bättre förr, snarare tvärt om, men skolan var bara en del i skapandet av utbildade och bildade individer. Hela samhället genomstrålades av en idé. Redan som liten grabb läste jag varje dag en dagstidning (Arbetet) i princip från första till sista sidan. Jag läste farsans fackföreningstidning, jag såg på dåtidens Public-service-TV och lyssnade på Public-service-radio. Biblioteket hade jag inom gångavstånd och där tillbringade jag mycket tid. Där läste man och lånade hem böcker, man träffade kompisar, spelade spel och lyssnade på skivor. Om jag tänker tillbaka på tre böcker som jag läste i relativt tidig ålder och som har betytt mycket för mig, så läste jag när jag gick i trean, ”Robinson Crusoe”, av Daniel Defoe (1660-1731), i fyran, ”Taras Bulba”, av Nikolaj Gogol (1809-1852) och i femman, ”Odysséen”, av Homeros (omkring 800 f Kr.). Jag saknar verkligen denna tidsanda. Det är lite annat än att som tjugofemåring springa runt och spela Pokemon Go.
Nu har vi skapat ett genomkommersialiserat lek- och njutsamhälle, resultatet av detta såg jag på SVT:s Gomorron Sverige; i Nöjespanelen satt en kulturjournalist vid namn Hanna Fahl (1978- ) från Dagens Nyheter och var mycket upprörd över att Bob Dylan hade tilldelats Nobels litteraturpris. Själv förordade denna ”vuxna” kvinna att en manusförfattare och regissör till en amerikansk ungdomsserie, ”Buffy och vampyrerna”, vid namn Joss Whedon istället skulle ha fått priset. Vart är vi på väg? Rakt ut i mörkret!
Och ja, nu har jag gubbgnällt nog om påhoppen på Dylan. Jag lämnar den frågan, i alla fall för en stund.
Satan! Släpa Bob Dylan i smutsen, de borde få slita spö…
