Flyktsoda
Här i Beneventum där jag bor, i stort sett befriad eller avlägsnad från kroppens och oftast från själens lidelser, når mig ibland yttervärldens rop av oro. Jag har min förskansning, mitt skydd är klosterbiblioteket. Jag böjer mig över volymerna, nyss var det Ovidius. Jag söker. Vad då? Jag vet ej, kanske ett evigt lugn. Jag vet att jag icke når det medan jag är levande.
Ovanstående är ett citat ur nobelpristagaren i litteratur (1974) Eyvind Johnsons (1900-1976) roman ”Hans nådes tid”. Romanen utkom 1960.
Jag applicerar texten på mig själv:
Här i Sannegården där jag bor, i stort sett befriad eller avlägsnad från kroppens och oftast från själens lidelser, når mig ibland yttervärldens rop av oro. Jag har min förskansning, mitt skydd är mitt eget bibliotek. Jag böjer mig över volymerna, nyss var det Dostojevskij. Jag söker. Vad då? Jag vet ej, kanske ett evigt lugn. Jag vet att jag icke når det medan jag är levande.
God litteratur är ingen flyktsoda från livets påfrestningar. Detta vet Ulf Lundell också att döma av följande citat:
”Så länge man lever så kommer livet inte att lämna en ifred”.
