Nu som då
Jag är skakad. Nu anar jag hur munkarna i klostren på den irländska ön kände sig när vikingarna dök upp i sina långskepp redo för plundring. Då hette skeppen sådant som Ormen Långe, idag har de tydligen namn som Paddan (konstigt namn förresten).
När långskeppet Paddan anlade Sannegården förra året trodde jag att det var en engångsföreteelse och efter att ha överlevt angreppet bestämde jag mig för att glömma det hela. Nu har det hänt igen!
Jag har hört att efter angriparnas nesliga nederlag vid vallen nedanför Ramberget kunde man samla in drivor av blåvita flaggor, standar, huvudbonader och tröjor, alltsammans var vad angriparna lämnade kvar vid den vilda flykten tillbaka mot fastlandet. Hisingspojkarna segrade!
Men jag litar inte på att de inte kommer tillbaka. Åtgärder måste vidtagas.
- Dixi, det var satan vad varmt du har i köket.
- Jag kokar beck och smider kätting. Till nästa år är jag redo. Då står jag på bron med min heta gryta och möjligheten till insegling är spärrad med två ton kätting!
