En härlig skog
Skogen kan vara farlig, man kan gå vilse i den. Men i Klas Östergrens roman ”I en skog av sumak” hittar jag definitivt hem. För mig har tidigare Östergren-romaner ofta blivit skogar att gå vilse i. Böckerna har varit som täta snår av kufar och originalitet, så tröttsamma att tränga igenom; lite som alla dessa bröderna-Coen-filmer som till en början verkar så spännande och intressanta, men som nästan alltid plottras sönder av, just det, alla medverkande kufar och all sökt originalitet.
Men jag hittar direkt hem i ”I en skog av sumak”; hem till mitt nittonhundrasjuttiotal. Jag ÄR den huvudperson som berättar historien. Han ÄR jag. Det är härligt att för en gångs skull riktigt känna igen sig i en roman präglad av klass, politik, vietnamkrig, men även kärlek, fest och droger. Synd att den gick så snabbt att läsa, Östergrens godis till roman. Jag hade kunnat leva i den ett bra tag till.
Det enda som stör mig efter att ha läst ”I en skog av sumak” är att den generation ungdomar som skildras i boken är idag på väg ut och bort. Jag undrar vilket samhälle dagens ”stolpskottsgeneration” kommer att skapa. De som är som självupptagna barn genom hela livet. De som tror att Harry Potter är det bästa som någonsin har skrivits. De som har en Disney-film som sin favoritfilm. De som aldrig läser en ledarsida och som istället tror att alla amerikanska serier de konsumerar skall ge dem några svar på varför samhället ser ut som det gör. Hjärndöda konsumenter, fy sjutton! Jag längtar tillbaka till sjuttiotalet. Tack, Klas Östergren för att du tog mig tillbaka dit, i alla fall för några timmar.
Bild, gd.se
- Dixi, du kan inte generalisera så grovt och kalla så många människor för stolpskott och hjärndöda konsumenter. Det måste du ta tillbka.
- Jag får tänka på det.
-Surgubbe!
