Working class hero
En svensk ”Working class hero” är död. Rockartisten Jerry Williams (Erik Fernström 1942-2018) har gått bort. Om man någonsin skall använda epitetet ”folkkär” så stämmer detta begrepp verkligen in på Jerka.
Själv lyssnade jag mest på honom när han reste med bandet Roadwork på sjuttiotalet (och även en bit in på åttiotalet). Då tyckte jag Jerka var i rätt sammanhang och var som bäst. Då var det riktig hårdsvängande rock det handlade om. Mellan spelningarna i folkparkerna körde Jerka motorcykel (Suzuki) och det var väl hans enda svaghet; han kunde ju ha kört italienskt!
Även om mitt musikaliska intresse för honom svalnade något i takt med krogshower och annat, så var han alltid högintressant när han talade om livet och politiken. Och kanske finns det någon symbios med tiden att han nu har gått bort. En människa som Jerka hör helt enkelt inte hemma i en samtid där människor äter varandra och sedan pissar på någon svagare. För mig var Jerka en typisk sjuttiotalsmänniska, någon som utsrålade drömmen om en rimligare värld.
Tre favoritlåtar med Jerka: ”Git it”, ”Rocket in my pocket” och ”Jackson”.
Och så gjorde ju han en härlig version av Nationalteaterns ”Stena Olssons compagnie” också, den gode Jerka.
Vila i frid.
Bild, Jerry Williams, wikipedia.org
