Jag är utled på arrogansen!
Det rödgröna blocket blev störst och socialdemokraterna blev det överlägset största partiet – borde det då inte vara självklart att Löfven fortsätter att regera? Nej, så har det inte låtit under eftervalsdebatten.
Det verkar som om de fyra allianspartierna så självklart räknat in sin seger sedan lång tid tillbaka att de helt enkelt inte kan ta in fakta: De har 143 mandat medan de rödgröna har 144.
Moderaterna backade kraftigt, alliansen är splittrad och kan överleva bara med någon form av hjälp från Sverigedemokraterna som alla alliansledarna, i synnerhet Lööf och Björklund, hävdat att de inte tänker ta emot.
De som hävdar att det finns en ”icke-socialistisk majoritet” i riksdagen har förstås rätt – men bara om man lägger samman sverigedemokrater med moderater, kristdemokrater, centerpartister och liberaler. Och visst: Gör det då! Men stå då för helvete för det! Säg det öppet! Erkänn att det är så - via ett främlingsfientligt SD - som ni räknar ihop denna icke-socialistiska majoritet! Annars: Sluta snacka om att ni har en majoritet!
Det kan dessutom vara så att den framgång Ebba Busch Thor hade i valet till stor del består i att många SD-väljare valde att stödrösta på KD – just för att vara säkra på att få bort Stefan Löfven.
Jag ser en stor arrogans hos borgerligheten. Trots att den krisar tycks den se det som självklart att kräva också den politiska makten, vid sidan av den ekonomiska och mediala som borgerligheten redan har.
Antagligen finns det en psykologisk dimension här: Inom delar av borgerligheten har förhoppningarna varit så oerhört starka om att (s) helt ska kollapsa denna höst, att de helt enkelt inte kan ta in valresultatet. På borgerliga ledarsidor anklagas (s) för att via LO ha värvat ”klanröster”.
Men LO:s ekonomiska stöd i valrörelsen är småpengar jämfört med de hundratals miljoner kronor som näringslivet årligen pumpar in i opinionsbildning på högerkanten.
Jag är trött på den där borgerliga arrogansen. Den skadar detta land. Den är irrationell. Den hindrar all självrannsakan hos borgerligheten. Den gör borgerligheten blind för det enkla faktum att 144 är mer än 143.
Ovanstående eftervalsanalys är skriven av Göran Greider på Dalademokratens ledarsida (2018-09-20).
Och visst har han som vanligt rätt i sin analys, mäster Greider. Nu har det gått så långt att borgarna till och med har lyckats framkalla den annars alltid så godmodiga Göran Greiders vrede. Jag själv som plägar vara en av naturen betydligt mer kolerisk person har länge varit ursinnig. Tänk bara tillbaka på valets slutdebatt i SVT; varje gång någon ur det rödgröna blocket hade ordet stod de borgerliga partiledarna konsekvent och hånflinade. För mig räcker det inte att tala om borgerlig arrogans, jag har länge använt uttrycket: ”aggressiv arrogans” för hur borgarna beter sig.
Trots den fruktansvärda politiska situationen vi har i Sverige efter valet med en brun-blå majoritet i riksdagen kan jag inte avstå från en aning av skadeglädje. Alliansen har konsekvent utmålat den rödgröna regeringens politik och regeringens parlamentariskt svaga ställning som en katastrof för landet. Ändå lyckas inte ens Alliansen bli större än de rödgröna efter valet. Alliansen är i kris!
