Gulsvart magi
Att Partille utnämndes till Sveriges bästa idrottsstad i år skall nog invånarna främst tacka den fantastiska handbollsföreningen Sävehof för. Att Sävehofs damlag blev svenska mästare var kanske ingen större överraskning även om laget för ovanlighetens skull inte var den största favoriten till segern innan säsongen. Det var ju dock till stora delar ett ungt och nytt lag att spela ihop efter att de bästa spelarna blivit utlandsproffs. Men efter ett utmärkt finalspel hamnade mästarpokalen återigen i Partille.
Med Sävehofs herrar var det en helt annan sak. De gick till slutspel som sista lag efter ett ofta ganska mediokert spel under säsongen. Väl i slutspelet slog man ut de högre rankade lagen ett efter ett. I finalen mötte man sedan Alingsås som hade kört över de närmast oslagbara mästarna från Kristianstad i tre raka matcher. Alingsås kom efter detta till finalspelet som stora favoriter. Trots att Alingsås gjorde en bra finalserie fick de ändå ge sig i en femte och avgörande match; ett magnifikt spelande Sävehof stod till slut som mästare.
Vad var det som hände? Förklaringen kan sammanfattas i orden: ”gulsvart magi”! Och som vanligt var det åldermannen, handbollens motsvarighet till Nacka Skoglund, Jonas Larholm, som var trollkarlen. När alla handbollspelare försöker bli så starka och snabba som möjligt glider Larholm värdigt fram på planen, byggd som en glasspinne, inte låren rakt ner i skorna här inte. Det är nästan omöjligt för motståndarna att få träff på honom. De måste uppleva det som att från en bil i motorvägsfart försöka träffa en snigel i diket med gevär. Omöjligt! Om Larholm skulle avgöra en match med ett simpelt skott? Aldrig! Larholm avgör med en ”japanare”; motståndarna hoppar högt, men Larholm går till väders och singlar sedan sakta ner likt ett lönnlöv i höstvinden. När motståndarna hjälplösa återigen står på golvet har Larholm fortfarande en evighet kvar i luften och kan lugnt placera in bollen bakom målvakten. Gulsvart magi!
Jonas Larholm, savehof.se
