Ola Magnell (1946 - 2020)
Det blir så ensamt och tungt här på jorden när alla som har gjort vägen lite lättare att gå lämnar oss en efter en, tänkte jag när jag fick höra den tråkiga nyheten om Ola Magnells bortgång.
Jag har levt med Ola Magnells musik och texter sedan han slog igenom på sjuttiotalet. Magnell skrev bra låtar, men framförallt var han en genial textförfattare. När jag sitter och skriver detta hör jag Ola Magnell med låten ”Sång för de svikna”, spelas på stereon; det krävs ett geni för att lotsa en ”fågellåt” iland. Fågellåt? Ja, texter med fåglar som bärande element. Magnells låt inleds med: ”Det sitter en fågel och sjunger i parken intill”. Inte ens Wiehe och Afzelius kunde ju få fågeln att lyfta. Jag har fortfarande inte hämtat mig från deras återföreningsskiva som kom i slutet av 1980-talet, med titlar som ”Mitt hjärtas fågel” och ”Som en duva”. Men Magnell han kan han; bara att rimma ”prekär” och ”kär”; underbart! I samma klass som Lalla Hansson med ”gatan” och ”stratan”. Tuppeskinn igen!
Vila i frid Ola.
Bild, Ola Magnell, wikipedia.org
Jag avslutar med texten till en av Magnells bästa låtar som utgavs 1973.
Påtalåten
Du har känslan men inte rätta viljan
att sitta ner och hitta på en visa så fin
Hästen sätter av i sken över tiljan
Bonden studsar upp i sin nya slåttermaskin
Kul, kul, inte sant, men inget intressant
kommer från din skvatt galna höstack är det sagt
Men fastän stupet är brant så klarar du galant
språnget över detta jättelika schakt
och nätters lätta takt
Men din mamma hon tycker att du slarvar
när du sätter dej och gnolar på en töntig melodi
Gubben far går på åkern och harvar
Han har en rågrak och mustig terminologi
Men jag jag tycker för min del
att det inte är stort fel
i att vara lite vilsen i vår nya sköna värld
Många liv står på spel och vill du va hel
får du sluta kuta runt och snacka strunt
och hålla tunt om vad du lärt
Bror står i jorden och påtar
Han tittar upp mot skyn, det ser ut att bli blött
Lillebror lyssnar på låtar
Regn duggar lätt och du tänker förstrött
Så sent som i fjol stod en tupp där och gol
Det fanns blå viol och kor
och vackra ängder där du bor
Det lyste en sol och du kunde bli mol
tyst av en schysst illusion
om att du tror att du blir stor
Men nu står maskiner och schaktar
Blommande äng har blivit avgas och betong
Är det så märkligt om man faktiskt föraktar
alla korrumpéer med sin pappersjargong
Jag blir snart desperat av att leva i en stat
uppbyggd av profit och bostadssegregation
Ingen smart demokrat blir så flat och moderat
som i vår gistna kristna
västerländska dollarcivilisation
Men hellre än att äga millioner
gick du i din barndoms hage bland snår
och kände valldoft och lockande toner
från rapphöns, fasaner och bräkande får
Men ditt rastlösa flås och din storstadsneuros
din magnecyl, ditt gräs och din gamla alkohol
håller på att ta kål på din vilja av stål
Men även om du vrålar
har du inga stålar kvar att nå ditt mål
