Academia blev droppen
… De sista åren arbetade jag på en friskola för första gången i mitt liv. Här var till exempel Öppet Hus som en festmottagning med röda mattan; drink mingel och nåt smått att tugga på.
En rektor tog emot likt en värdinna på en fest med lösögonfransar, lösnaglar, läderbrallor och guldskor, pratandes med kunderna på ett ljust och glättigt sätt, som man vanligtvis kan tänkas höra av försäljare i makeupaffärer.
Det var något helt annat än jag varit med om innan. Logotyper, snygga hemsidor, trycksaker, merchandise och aktivitet på sociala medier. Twitter, of course, #barapåvårskola. Var jag på ett tivoli eller ett gymnasium?
… Att man som lärare prioriterade bort det allra viktigaste i sitt uppdrag – att utbilda framtidens demokratiskt sinnade medborgare, till förmån för varumärket, var för mig en värdegrundskollision av existensiell natur. Det var själva kärnan i mitt uppdrag som var satt på undantag.
Att kundnöjdhet och skyddet av varumärket trumfade demokratin var för mig så djupt ovärdigt som pedagog så att jag inte stod ut längre och sa upp mig. Inte bara från Academia utan också som anställd lärare i rådande system.
Texten och rubriken ovan kommer från Dalademokratens ledarsida (2020-01-15). Skribenten är Peter Rousu, lärare, musiker, kompositör och ledamot i Rättviks kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Texten här är i förkortad version.
Privatiseringarna och avregleringarna fortgår. Är det sjukvården som är nästa stora mål? Inte kan väl borgerligheten tolerera att vården fördelas efter behov och inte efter tjockleken på plånboken. En arbetare med cancer går före en direktör med tennisarmbåge, det låter ju som rena socialismen! Och så kan vi väl inte ha det?
