Vad fan angå mig Afghanistans affärer
”Ni har klockorna. Vi har tiden.”
Citatet ovan brukar tillskrivas talibanerna.
Jag har problem, svåra problem. Jag är inte flexibel nog. Min ryggrad är inte tillräckligt mjuk. Vår tid kräver en helt annan människotyp.
Då var de gerillasoldater, frihetshjältar, stödda av USA och västvärlden i sin kamp mot sovjetsoldaterna. Nu är samma grupper kvinnoförtryckare, terrorister och bakåtsträvare, bekämpade av USA och västvärlden. Konjunkturerna förändras och det krävs av en att man skall hänga med i åsikterna. Jag har svårt för det. Jag är omodern. Jag har helt enkelt svårt att ställa in mig i ledet på kommando.
Dagens skeende i Afghanistan ger mig närmast yrsel och jag famlar i tankarna.
Med en enkel tulpan
Idag vill jag hylla min ”hemliga fotograf” på bemärkelsedagen. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Jag använder ett fotografi som hon har tagit i nolornas stad och som har blivit ett av mina favoritfotografier. Fotot har så taktila kvaliteter att man vill stiga rakt in i bilden och böja sig ner i det gröna bara för att få känna bladens krispighet mellan fingrarna.
…Så med en enkel tullipan uppå bemärkelsedan
jag har den äran, jag har den äran att gratulera…
Generationer komma och gå
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung.
Dikt av Gustaf Fröding ur Stänk och flikar. Dikter (1896).
(Texten är ett bearbetat utdrag av originaltexten.)
Pappa (1940 – 2021).
