Jag har läst en bok
”Föraren svängde in på Elpenbachstrasse, en gammal platanallé, som löpte mellan små tegelhus med spikraka, välskötta häckar och gardiner likt en elegant fransk rad i en tysk text. Jag bad honom stanna utanför kyrkogårdens vaktmästarbyggnad och gav honom ordentligt med dricks för att han inte skulle köra iväg.”
Raderna ovan kommer ur den tyske författaren Ralf Rothmanns roman ”Att dö om våren”, som utspelar sig under nazitysklands apokalyptiska undergång. Kanske är det att gå aningen för långt att som The Guardian gör jämföra Rothmanns roman med Heinrich Bölls (1917 – 1985), Gunther Grass (1927 – 2015) och Erich Maria Remarques (1898 – 1970) bästa skildringar av krigets galenskap, men ”Att dö om våren” är en mycket stark krigsskildring.
”… som en fransk rad i en tysk text…”. Den metaforen sitter som en sportmössa!
-Dixi, ”sitter som en sportmössa”, var det den metaforen du kunde bidra med?
- Man gör så gott man kan med de förutsättningar man har.
- Stackars dina läsare, Dixi.
