Fotbollskultur
Inte mycket gör mig gladare än när våra gamla fotbollshjältar hyllas. Hjältar från en tid då fotbollen karaktäriserades mer av glädje och idealitet än av affärer och pengar som idag. Därför har jag varje gång jag har kört förbi statyn av Sven-Agne Larsson vid Wieselgrensplatsen nära Häckens hemmaplan blivit både glad och varm i hjärtat. Hyllar vi en gammal flåbuse till kung med en jättelik ryttarstaty i den här stan skall väl en fotbollslegend som Sven-Agne Larsson också gjutas i brons, skam vore det väl annars. Det förtjänar han!
Så den här gången när jag körde förbi Sven Agne Larssons Väg med ”Den Hemliga Fotografen” bredvid mig i framsätet tog jag mig tid och stannade till. Äntligen dags för fotografering!
Själv minns jag Sven-Agne mest som tränare i Öis, där han var i tre perioder. Under hans sista var jag själv med på läktaren på Ullevi i den otroliga avslutningen när allt avgjordes på en straffspark alldeles i det sanslöst nervpirrande slutet. Straffen slogs i mål, publiken firade, laget och Sven-Agne firade och Öis gick upp i Allsvenskan igen (1980).
Sven-Agne Larsson (1925 – 2006). Var som femtonåring med och grundade BK Häcken. Spelade i laget 1940 – 1955. Han tog som tränare Åtvidabergs FF till Allsvenskt guld 1972, med storspelare i laget som: Ralf Edström, Roland Sandberg, Conny Torstensson och Benno Magnusson. Tränade Örgryte IS i tre perioder. Ledde bland annat laget tillbaka till Allsvenskan 1980.
