Det blir mer och mer ensamt här
Det kom inte som en överraskning. Jag visste ju att en av min tidiga ungdoms hjältar, Pugh Rogefeldt, var svårt sjuk. Ändå var det som om radions dödsbud fick allt att stanna av för en stund. Återigen denna sorg inför det faktum att fler och fler av dem som har gjort livet värt att leva lämnar de levandes skara. Snart har jag fler av dem på ”andra sidan” än vad jag har här. Sorgligt.
Pughs album ”Bolla och rulla” (1974) är definitivt en av de skivor som jag har lyssnat mest på genom åren. Under några år i mitten och i slutet av 1970-talet låg den mer eller mindre konstant på skivtallriken. Även om jag har lyssnat rätt mycket på hans övriga skivor också är det Bolla och rulla som ligger mig varmast om hjärtat. Vilken skiva!
Skönt skimrande … Pugh
Bee-wow, bee-wow
Tack för allt, Pugh, och vila i frid.
Pugh Rogefeldt 1947 – 2023
