Inspektörerna
När man passerar sextio
är sjukdomarna ett slags inspektörer.
De värderar vad som är kvar av dig,
hur de återstående åren skall bli.
De ger dig en lista med saker
du bör göra och sedan går de.
Du skrattar men du hör själv
hur konstigt det där skrattet låter.
Jag drömde aldrig om ett annat liv,
var nöjd med detta.
Nej, jag drömde om en annan tid
var missnöjd med dessa tider.
Ibland rörde de två vid varandra:
förvåning från bägge håll.
Min kropp nedsänkt i klasshistorien.
Min själ i kommunismen.
Inspektörerna har anlänt.
De säger inte så mycket, de nickar
bara åt varandra och sveper sedan
tysta ut ur dessa rum igen.
En morgon vaknar du
och kommer knappt ur sängen.
Men när du väl är uppe
är levandet faktiskt starkare än förr.
Dikten ”Inspektörerna” ur ”Bardomsbrunnen, en historia om sjukdom och minne i brutna rader” av Göran Greider. Utkom 2021.
Jag har läst Göran Greiders bok, ”Barndomsbrunnen”, inte dikt, ingen roman, men en självbiografisk bok om författarens svåra sjukdom som ställer allt på sin spets och som får honom att söka sig tillbaka till barndomen för att försöka förstå det liv som blev och som nu är så hotat.
Jag är ingen snabbläsare, ingen bokslukare längre. Men jag läser alltid, långsamt och eftertänksamt. Men jag kan inte förneka att det är med viss tillfredsställelse som jag lägger ifrån mig en läst bok och noterar den som genomgången och bearbetad i hjärnans arkiv. När jag hade kommit en bra bit in i Greiders Barndomsbrunnen slog mig tanken: låt den inte ta slut. Varje gång jag vände blad blev ett nederlag. Boken skulle ta slut förr eller senare. När författaren i slutet av boken alltmer lämnade de konkreta erfarenheterna av sjukvården och uppväxten i arbetarklassen blev min olust inför bokens slut allt mindre. Och när jag slog igen boken efter att ha läst klart var jag mätt och nöjd. Det var en mycket bra och för mig ”läkande” bok, i min situation där jag ställs inför en likartad svår sjukdom.
Jag tror att kommer man ur arbetarklassen är man ganska svältfödd på berättelser, från sin egen klass, som inte bygger på medelklassens längtan efter arbetarklassens schablonartade vålds- och misär-historier. I Greiders bok får jag mig något helt annat till livs. Stärkande!
