Gläfser igen
Jag hörde på Lokalradion att man i staden planerar för en större ombyggnad av vårt Konstmuseum på Götaplatsen. Eftersom jag har gläfst om det tidigare tycker jag inte att det är en dag för tidigt att någonting görs åt denna ganska misslyckade byggnad, även om verksamheten måste stängas ner under tiden. Dock borde man ta till mycket radikalare åtgärder. Texten nedan skrev jag 2012.
Jag förstår inte att folk klagar på våren i år. Förutom på 1:a maj har solen saknats säger de. Hos mig lyser solen varje dag, så starkt att jag till och med måste ha solglasögon på mig inne. Jag har nämligen varit på konstutställning i Stenungsunds Kulturhus. Den som någon gång har sett Göteborgskoloristernas alster saknar aldrig solen. Skiner den riktiga solen med sin frånvaro, har man alltid den inre att ta till. Ragnar Sandberg (1902 – 1972): vilka färger och vilket ljus! Sandberg som inte bara målade idyll, han kunde även vara skarpt politisk. På utställningen i Stenungsund var det närmast rörande att se hur han hade suttit och plitat på en liten kartbild med pilar och streck som visade operationen under slaget om Stalingrad som inringade tyskarna och till slut beseglade Nazitysklands öde.
Om jag hade haft något att säga till om, i vad som händer i min hemstad Göteborg, hade jag definitivt sett till att det byggdes ett nytt konstmuseum i glas och betong, öppet mot omgivningarna, någonstans vid Älvsborgsbron. Basen i museets samlingar skulle vara just Göteborgskoloristerna. Det nuvarande museet längst upp på Götaplatsen kunde i fortsättningen härbärgera den äldre samlingen. Jag utnämner på stående fot denna slutna koloss till monolit till Sveriges tråkigaste konstmuseum. Det behövs verkligen ett nytt. Här kan vi lära oss av danskarna. Tänk er ett Arken förflyttat till Göteborg, fast förankrat i graniten, smekt av himlen och havet, fyllt av den vackraste kolorit!
Tur förresten, att min absolute kolorist-favorit Inge Schiöler (1908 –1971) inte var representerad i Stenungsund, då hade man till och med varit tvungen att sova med svetsglasögon, för så brinner hans färger.
Arken
Vad skall vi göra med den våldsbejakande liberalen?
Han som skäms över att Sverige inte har haft krig på tvåhundra år.
Han som skäms över att Sverige ens kan ha en annan åsikt än Supermakten.
Han som så gärna hade velat vara med och flå den kenyanske Mau-Mau-krigaren levande.
”Jag hade i alla fall kunnat hjälpa de brittiska soldaterna att hålla fast ett sprattlande ben”.
Han som i Alger 1961 så gärna hade sprutat kallt vatten med vattenslangen så att elektriciteten hade bitit bättre på FLN-terroristen.
Han som kunde ha fått njuta av lukten av napalm i gryningen i en just befriad vietnamesisk by.
”I framtiden skall vi aldrig missa en chans att hjälpa till”.
Om kriget i Vietnam
Bakom TV´n ändrades ljuset
utanför fönstren. Mörkret byttes
mot grått och träden framträdde
svarta i det klara grå ljuset
från nysnön. På morgonen
var allt igensnöat. Jag går nu
ut och ropar efter stormen.
Jag hör i radio att USA
gett ut en vitbok
om kriget i VIETNAM
i vilken Nordvietnam anklagas
för aggression. I går kväll
på TV
såg vi en filminspelning från
Viet Congs sida, fick höra
helikoptermaskinernas
dova fladdrande,
från marken, från de beskjutnas
sida. I en annan film
för ett par veckor sedan
intervjuades de amerikanska
helikopterförarna av CBS. En av dem
beskrev sin utlösning
när han äntligen fick skott på
en “VC”: han slungades
tre meter fram
av raketerna. Det blir
säkert mer snö idag
säger min granne, svartklädd
på väg mot sitt arbete. Han
balsamerar döda och är nattvårdare på
mentalsjukhus. Trakten jag bor i – Lund
med omnejd – blir en allt vitare
bok, solen kommer och lyser
brännande kall över de vidsträckta sidorna.
De döda är siffror, som vilar, virvlar
som kristaller, i vinden över fälten. Hittills
beräknas 2 millioner ha dött i VIETNAM.
Här dör knappast någon
av annat än personliga skäl. Den svenska
ekonomin dödar numera
inte många, i varje fall
inte i det här landet. Ingen för
krig i vårt land för att skydda
sina egna intressen. Ingen
bränner oss med napalm
för en feodal frihets skull.
På 14- och 1500-talen fanns ingen napalm.
Solen stiger här mot middag.
Det är snart mars 1965.
För var dag
dödas allt fler i USA´s vidriga krig.
Snöflingorna på fotot av
president Johnson
vid tiden för de sista bombningarna
i Nordvietnam – han steg
ut eller in i en bil – faller
allt tätare över de vita sidorna.
Fler döda, fler rättfärdiganden,
tills allt snöar igen
i den natt som slutgiltigt
ändrar sitt ljus utanför fönstren.
Dikten ”Om kriget i Vietnam” skrev Göran Sonnevi under brinnande Vietnamkrig 1965.
Bild, ”En utflykt i det gröna”, olja på masonit, av Gerhard Nordström 1972, olgakatt.blogspot.se
Själv funderar jag på vad vi skall göra av den våldsbejakande liberalismen. Jag var en av demonstranterna, en kall tidig vårdag 2003 på Götaplatsen (det sades att vi var nästan trettiotusen), som demonstrerade mot USA:s angreppskrig mot Irak. Trots att jag är ganska pessimistiskt lagd kunde jag inte föreställa mig att det var helvetets portar som USA:s krig skulle öppna. Vietnamkriget skapade ett brett folkligt motstånd i hela världen mot USA-imperialismens krig. Varför är den folkliga opinionen så tyst idag?
Fascismen är borgerlig
”Fascismen är borgerlig; den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.” Detta skriver Herbert Tingsten (1896-1973) i sin bok ”Nazismens och fascismens idéer” från 1965.
Det sägs ofta att det tyska folket röstade fram nazistpartiet och gav dem makten. Så var det inte! Nazismen kom till makten med den etablerade högerns hjälp.
I juli 1932 kulminerar väljarstödet till N S D A P med cirka 37 procent. 1933 kommer sedan Hitler till makten genom ”intriger och maktspel” och med stöd av konservativa och högerpartier (källa NE).
Den etablerade högern i Tyskland trodde att man kunde använda nazismen som ett kontrollerat vapen mot vad man betecknade som samhällsomstörtande ideologier. Hitler skulle slå tillbaka vänstern och sedan skulle allt återgå till det normala, när nazismen hade gjort sitt. Men rasismens våldsamma eldstorm slocknar inte förrän allt är förbränt. Detta är historiens lärdom.
Det är med denna kunskap som bakgrund jag nu drömmer mardrömmar i nattens mörker. Alliansen överlevde vi. Skamalliansen blir mycket, mycket värre. Skamalliansen?
M + KD + SD = Skamalliansen
Den eviga poesin
Idag hyllar jag radioprogrammet ”Dagens dikt”. Den första dikten som lästes upp för åttio år sedan (1937-02-01) var ”Det eviga” av Esaias Tegnér (1782-1846).
Människans dagar är räknade men dikten lever för alltid. Undrar om det finns något intelligent liv där ute i universum som lyssnar av våra radiovågor och i så fall: hur långt ut i rymden har det ”Det eviga” av Tegner hunnit idag?
Bild, wikipedia.org
