Ge mig kraft
Den bruna och blå högern ljuger ikapp. Den blåbruna sörjan rinner längs trottoarer, gator och väggar. Den svagare skall pissas i ansiktet för att det är en nödvändig dygd att sparka nedåt.
I ett sådant klimat är det svårt att hålla livsandarna vitala. Det kanske inte är så konstigt att Dixi Stadelmann har gått ner fyrtio kilo i vikt.
Men det är definitivt en gåta hur Michael Kvium har fått nys om Dixi Stadelmann. Jag får nog stänga av webb-kameran.
I höst har man i alla fall chans att se konstnären Michael Kvium på Arken utanför Köpenhamn. Ta den chansen!
Bild, Michael Kvium, ”Stand Up Comedy”, 2016 , arken.dk, (bilden är beskuren).
- Dixi, du kan trösta dig med att ditt debila plyte inte går att banta bort, så inte heller den ”spännande” kroppen.
- Skönt!
Nu som då
Jag är skakad. Nu anar jag hur munkarna i klostren på den irländska ön kände sig när vikingarna dök upp i sina långskepp redo för plundring. Då hette skeppen sådant som Ormen Långe, idag har de tydligen namn som Paddan (konstigt namn förresten).
När långskeppet Paddan anlade Sannegården förra året trodde jag att det var en engångsföreteelse och efter att ha överlevt angreppet bestämde jag mig för att glömma det hela. Nu har det hänt igen!
Jag har hört att efter angriparnas nesliga nederlag vid vallen nedanför Ramberget kunde man samla in drivor av blåvita flaggor, standar, huvudbonader och tröjor, alltsammans var vad angriparna lämnade kvar vid den vilda flykten tillbaka mot fastlandet. Hisingspojkarna segrade!
Men jag litar inte på att de inte kommer tillbaka. Åtgärder måste vidtagas.
- Dixi, det var satan vad varmt du har i köket.
- Jag kokar beck och smider kätting. Till nästa år är jag redo. Då står jag på bron med min heta gryta och möjligheten till insegling är spärrad med två ton kätting!
Den tid då ljuset avtar
”Svävande tillstånd. Embryonal passivitet.”
Ovanstående citat kommer ur den tyske författaren Eugen Ruges utmärkta roman ”Den tid då ljuset avtar”. Der Spiegel karaktäriserade Ruges roman som: ”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen.” Det kan jag skriva under på, men jag kan även fylla på med att boken bland allt annat innehåller en härlig humor, som jag skulle likna vid en tyken göteborgshumor. Hur han nu har lyckats pricka så rätt Östtysken Eugen Ruge. Kanske odlades ett underifrånperspektiv liknande det i göteborgshumorn i det gamla DDR?
Och så innehåller romanen den fräckaste skildringen av julfirande i familjens sköte som jag har läst sedan Ulf Lundells galna jul i romanen ”Sömnen”.
Bild, nilssonforlag.se
Inte ligga, sitta, gå eller stå, bara sväva i ett akvarium fyllt av smärta. ”Svävande tillstånd. Embryonal passivitet.” Sådant är Dixi Stadelmanns liv just nu. ”Den tid då ljuset avtar.”
Cynism
Som liberalismen är kapitalismens ideologiska överbyggnad är kärleken egennyttans och sexualitetens moraliska överbyggnad.
