dixistadelmann.se

Många är för ordning

Många är för ordning. De lägger vid måltiden

en duk över bordet, om de har en, eller de stryker

med handen över skivan bort smulorna, om

handen inte är för trött, - men deras bord står

och deras hus står i en värld som sakta sjunker i dyngan.

Ack, deras klädskåp ska vara rent, men vid stadsgränsen

ligger fabriken, grottekvarnen, det blodiga

mervärdeshjulet! Ack, vad nyttar det

att, upp till hakan i gyttja, hålla fingernaglarna

rena?

I september

I september varje år, när skolterminen börjar

står i pappershandlarna i förstäderna kvinnor

och köper skolböcker och skrivböcker åt sina barn.

Förtvivlat fiskar de upp sina sista ören

ur nötta portmonnäer, klagande

att kunskap är så dyr. Då vet de ändå inte

hur dålig den kunskap är som riktar sig

till deras barn.

Utan titel

När jag vaknade i gryningen

i det vita sjukrummet på Charité

och hörde koltrasten, förstod jag

bättre. Redan sedan länge

fruktade jag inte längre döden, eftersom jag

ju ingenting kan sakna under förutsättning

att jag själv är borta. Nu

lyckades jag också glädja mig åt

all trastsång efter mig.

Bertolt Brechts dikter, att hämta styrka ur. Från vaggan till graven.

Bild, Bertolt Brecht (1898-1956), wikipedia.org

- Du Perikles - ka' Du sige mig – hvornår smager en Bertolt Brecht bedst?

- Hvergang

För det var väl så de sa, gubbarna?

Egentligen är det som vanligt, tänker jag när jag läser den brittiske historikern Richard Sakwas bok om inbördeskriget i Ukraina. Nästan allt som händer, eller har hänt, i världen måste filtreras genom anglosaxiska intellekt innan vi i övriga västvärlden tuggar det i oss. Jag själv har ett specialintresse i historia och kanske främst i andra världskriget och om jag rekapitulerar vad jag har läst så är det absolut mest amerikanska och brittiska författare. Konstigt nog gäller det även händelserna som avgjorde andra världskriget på östfronten. Det är inte många skildringar från Ryssland som jag har kommit över, trots att det vore det mest naturliga att de som var med om det hela också får beskriva händelserna. Tar man även med film och television blir det ändå mer markant; vi lever ju ta mig tusan i en närmast totalitär värld, allt måste filtreras genom det anglosaxiska filtret.

Men den här gången är det ändå inte riktigt som vanligt. Det är inte en rent västerländsk liberal historieskrivning som jag matas med av Richard Sakwa och som sedan anammas av svensk media som sanning. Tvärt om! Läser man historiken Richard Sakwas bok ”Frontlinje Ukraina” så inser man hur fruktansvärt enögd och snedvriden bilden av den nuvarande konflikten i Ukraina är. Skäms Public Service med Maria Persson Löfgren och Fredrik Wadström i spetsen! Eller är allting tillåtet nu när vi skall med i Nato?

Jag läser bokens baksidestext: ”Hur kunde detta tillåtas ske? Det är en av de frågor som den brittiska historikern Richard Sakwa försöker besvara i ”Frontlinje Ukraina”, ett akademiskt pionjärverk om de dramatiska händelserna i det stora gränslandet mellan Ryssland och den Europeiska Unionen. Författaren visar med utförliga argument och många referenser att den hos oss dominerande bilden av Ukrainakonflikten på avgörande punkter är ofullständig och missvisande.

Det gäller de externa, internationella, förbindelserna, där Richard Sakwa hävdar att de grundläggande orsakerna bakom tvisten inte är någon rysk expansionism, utan en västlig sådan, i form av USA, EU och Nato.

Det gäller de interna, ukrainska faktorerna, där författaren lägger stor vikt vid hur konflikten intensifierades när extrem, och delvis våldsinriktad ukrainsk nationalism tog över Majdan, och därefter fick ett stort inflytande över Kievs politik”

Peter Hitchens, Daily Mail, recenserar ”Frontlinje Ukraina” enligt följande: ”Jag rekommenderar den här boken till var och en som är det minsta intresserad av att skilja ut verkligheten ur den täta propagandadimma i vilken den för närvarande ligger insvept. Allmänt sett är boken ett intelligent, välunderbyggt och tankeväckande försök att förklara vår tids stora kris. Var och en, oavsett vad han eller hon må anse i frågan, skulle ha nytta av att läsa den. Det är chockerande att den inte är mer känd, och jag kan bara förmoda att dess hittillsvarande obemärkthet beror på att den inte passar in i den grova ”Putin är Hitler-genren””

Jag kan bara instämma i vad Hitchens skriver. Men det gör inte Public-Service-radions Fredrik Wadström. Han använder samma metod som killen på gården i min barndom. När vi killar diskuterade de nordamerikanska indianerna, vilket vi gjorde ganska ofta, kanske beroende på de frekventa westernfilmerna på TV, grundade vi våra kunskaper på diverse böcker vi lånade på biblioteket, men den speciella killen jag tänker på slösade inte sin tid på böcker. Hans, som han ansåg slutgiltiga och dräpande argument i alla indianfrågor, var att han minsann hade varit i USA med sin familj och hälsat på en gammal släkting. Våra bokliga analyser var inte värda ett vitten enligt honom, han hade ju andats den amerikanska luften, några andra kunskaper behövdes inte. Wadström talar nedlåtande om Sakwas vetenskapliga sätt att arbeta med sina källor för Wadström har minsann varit i Ukraina flera gånger.

Läs Richard Sakwas ”Frontlinje Ukraina” och bilda er en egen uppfattning.

Nedanstående bild, aningen humoristisk, kommer inte ur boken; den har jag lagt till själv.

Bild, imgur.com

Idag vill Dixi Stadelmann gratulera sin fotograf på födelsedagen. Utan ”Den Hemliga Fotografen” vore min blogg mycket fattigare.

Grattis!

Det är väldigt sällsynt att universums jättelika maskineri i ett enda litet ögonblick kuggar exakt rätt. När detta gyllene ögonblick uppstår, när varenda planet, varenda stjärna befinner sig i exakt rätt position kan vad som helst hända. Detta benådade tillfälle ledde till att två Ducati med två italienska piloter kom in som etta och tvåa i MotoGP i Österrike!

Resultat MotoGP 2016, Österrike

1. Andrea Iannone, Italien, Ducati

2. Andrea Dovizioso, Italien, Ducati

Jag tar tillbaka alla otidigheter jag vräkt mot Iannone under året. Allt är förlåtet. Underbart!

Bild, ”Gullpojkarna”, mcnews.com

Jag skulle ljuga om jag påstod att mitt OS-intresse just nu ligger på topp. Jag anser att Olympiska spel och VM i fotboll skall sändas av Public Service-TV. Nu är jag hänvisad till kommersiell television, vilket känns uruselt. Tack för att Radiosporten finns i alla fall. Som så många gånger tidigare får radion bli min räddning.

Men om jag får chansen att via dansk Public Service-TV se herrarnas linjelopp i cykel, så glömmer jag snabbt förtreten, tar chansen, tackar och bugar. Tack Danmark och tack DR1! Cykelsporten är väl egentligen en av de få sporterna vars kultur är så djup och bred att den närmar sig fotbollens; i alla fall i de stora cykelländerna. Och hit måste Danmark räknas. Vilken härlig sändning DR1 stod för. Underbart!

Resultat, herrarnas linjelopp i cykel i Rio 2016:

1. Greg Van Avermaet, Belgien
2. Jakob Fuglsang, Danmark
3. Rafal Majka, Polen

Linjeloppet i Rio är det bästa olympiska cykellopp som jag har sett. Det hade allt. Det var cykel när cykel är som bäst och det var cykel när cykel är som grymmast. Att det blev ett sånt otroligt spännande och innehållsrikt lopp får nog främst tillskrivas banan. Det var den hårdaste olympiska banan som jag kan minnas. Säkert den vackraste också. Vilka anslående omgivningar Rio är beläget i. Grymmare blir inte cykel än när italienaren Vincenzo Nibali, den till synes starkaste i utbrytarklungan om tre cyklister, kraschar i sista utförslöpan tillsammans med colombianen Sergio Henao. Den tröttaste i utbrytningen, Majka, ser sedan länge ut att gå mot segern. Men någon kilometer innan mål blir han upphunnen av Fuglsang och den spurtstarke Van Avermaet. Vilket lopp det blev!

Bild, Jakob Fuglsang, bt.dk

Jag tror att när döden kommer, skall den komma som en kvinna som står vid min sida och försäkrar mig att jag skall leva i evighet.

Peter Hoeg ur novellen ”Dom över presidenten i Högsta domstolen Ignatio Landstad Rasker”, ur novellsamlingen ”Berättelser om natten”.

Peter Hoegs novellsamling ”Berättelser om natten” är nästan en outsinlig källa att ösa livsvisdom ur. Läs!

Jag får väl skylla på hemmablindhet, men jag hade aldrig varit och beskådat Ostindiefararen. Visst har jag sett den på avstånd, men trots att den ligger förtöjd i mina hemmakvarter har det aldrig blivit av.

Den ”riktiga” Ostindiefararen Götheborg byggdes i Stockholm 1738. Skeppet hann med tre resor till Kina för Ostindiska Kompaniets räkning innan det i september 1745 gick på grund i Göteborgs inlopp inför ögonen på ankomstkommittén. Skeppet sjönk med sin dyrbara last som dock till stora delar senare bärgades. Alla ur besättningen verkar ha överlevt olyckan.

Dagens Götheborg är en kopia av det ursprungliga skeppet, dock med de modifieringar som tiden kräver. Götheborg byggdes i Göteborg under nio års tid med handsmidda spikar, handgjorda block och handslaget tågvirke. 1000 ekstockar och 5 mil fura bildar ett skepp om 58,5 meters längd och 11 meters bredd.

Jag läste att Ostindiefararen Götheborg som ägs av en privat stiftelse nu var till salu som vilken vara på marknaden som helst. Det kändes lite i hjärtat att skeppet som nästan har blivit en del av staden nu kanske skulle försvinna. Det är inte första gången som det har visat sig att privata intressen i kultursfären saknar den uthållighet som krävs (Konstmuseet Rooseum i Malmö är ett annat exempel). Så nu var det dags att se skeppet i verkligheten där det ligger förtöjt i hamnen på Norra Älvstranden, innan det eventuellt försvinner.

Visst är det en imponerande skapelse när man står på kajen och beskådar skeppet, men ändå går mina tankar till dåtidens sjömän, hur modiga var de inte. Mitt ute på Atlanten i hård vind måste det stolta skeppet ha känts som en mycket utsatt och sårbar plats att vara på. Tänk att klänga omkring i riggen i storm! Hemska tanke.

Masterna måste väl vara förkortade? Jag tycker att det verkar saknas en mittendel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En blivande groggveranda åt grosshandlare Erik Riking von Knolletott?