Annat var det förr

 

 

 

Likt övergivna gamlingar som känner att ingen behöver dem längre står några kranar kvar längs kajerna i Göteborgs inre hamn med sina böjda nackar. Numera pågår arbetet med att lasta och lossa fartyg längre ut i väster och några fartyg byggs inte längre här, vad jag vet i alla fall.

 


Så var det förr

 

Det var mörker utan ljusning, en vandring genom en tunnel av natt. Dagar lades till dagar, år till år och allt han kunde tänka på var när allt detta skulle sluta.

 

Han drack, och det gav viss lindring. Han som alltid varit måttlig och med förakt betraktat de ohämmade suputer man kunde passera på gatan. Nu var han en av dem, fast inom hemmets fyra väggar. Skyddad från insyn kunde han tillåta sig att bli än mer nedgången, än mer förtappad, närmast djurisk. Nerspydd och halvnaken kravlade han mellan sängen och toaletten och tillbaka till sängen igen. Hela tiden en halvtom pava inom räckhåll. Inte Jaloviina längre, det gjorde för ont. Den allra billigaste whiskyn fick duga.

 

 

Ovanstående är en text från Henrik Bromanders utmärkta roman ”Skymningstid”.

 

 

 

Ja, så såg livet ut innan vi fick sociala medier. Nu är allt blankt och rosaskimrande och vi är så lyckliga. Men lite dumma i huvudet har vi allt blivit…

 


I baktakt

 

Som vanligt när någon dör som betyder mycket för mig ställde jag den naiva frågan: varför måste alla dö? Det enkla svaret är väl biologiskt: allt levande dör förr eller senare. Så enkelt och så svårt är det.

 

När nyheten kom att Peps Persson hade gått bort kändes det som om mitt livsrum blev trängre och dystrare. Väggarna kom ännu närmare och det blev mörkare. Ännu en av mina ljuskällor hade slocknat.

 

Peps kände inte mig, men jag tyckte mig känna honom genom hans musik som jag har lyssnat på sedan början av 1970-talet. Blues och reggae med texter som betydde hur mycket som helst. Rotrock som förändrade mitt liv. En gång fick jag till och med se var han bodde, ett enkelt hus i snapphaneland. Detta vågar jag knappt skriva eftersom jag vet att Peps var en privat och tillbakadragen person som inte ville vara offentlig mer än nödvändigt. Men jag visste var han bodde…

 

Bild, sydsvenskan.se

 

 
 

Peps Persson (1946 – 2021)

 

 

 

FALSK MATEMATIK

 

Ett o ett e två

två o två e fyra,

lönerna e låga

men varorna e dyra.

 

Ska de' va så svårt att fatta

att det e falsk matematik,

som gör den fattige så fattig

o den rike så förbannat rik.

 

Två o två är fyra

fyra o fyra e åtta

En del har femton badrum

o jag har en sprucken potta.

 

Ska de' va...

 

Tre o tre e sex

sex o sex e tolv

Fru Wallenberg putsar naglarna

o fru Svensson skurar golv.

 

Ska de' va...

 

Noll o noll e noll

o noll-noll noll-noll-noll

var du än släpper slantarna

så rullar dom åt samma håll.

 

Ska de' va...

 


Fotbollen regerar

 

Grannen i öster har ju alltid varit pigg på att döpa om sin till storleken andra stad. Den har hetat alltifrån Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad till Sankt Petersburg igen. Efter gårdagens match är det väl hög tid igen. Emil Forsberg gör ju minst ett mål varje gång han spelar för Sverige i staden vid Finska Viken. Så nu borde väl staden hedra hans namn. Vad sägs om Sankt Emilsburg? Kanske har Putte där borta i Moskva något att säga i frågan?

 

Lagbyggaren Janne Anderssons geni sträcker sig längre än fotbollen. Jag läste att han rekommenderade att ha senapen under korven. Det är genialt! Senapen kladdar inte, ingen stark senap under näsan som får ögonen att tåras. Man tappar inte korven på skjortan när den ligger ”klistrad” i brödet. Nu när vi inte längre har en statsminister som kan leda en regering säger jag bara, i väntan på en lösning av krisen i riksdagen: Vi tar Janne som en övergångslösning, Janne som statsminister. Hellre Janne än Jimmie!

 

EM-sommar, fotbollen regerar.

 

 

 

 

Bild, Janne Andersson, svt.se

 

 
 
 

Läs mer

 

Soldaterna i Italien skrev ett ofantligt antal brev. En amerikansk veteran skrev 500 under två år bara till sina föräldrar. Medan mottagandet av brev skänkte soldaterna ett fönster tillbaka till deras gamla liv, så betraktades skrivandet både som en mental hälsokur och som en privat fristad, ett sätt att ta itu med de långa perioderna av tristess och av att ständigt befinna sig tillsammans med andra.

 

Brev från Cassino innehåller vanligen också böner om att få material att läsa utskickat. Böcker hörde till livets nödvändigheter för soldaterna, återigen för att motverka tristessen och skapa en godtagen privat sfär och en länk till deras tidigare liv. ”Några tidskrifter och böcker”, har en soldat påpekat, ”tillhandahöll den civilisation med vilken man mötte smärtan, det allmänna larmet och den förskräckliga, men nu mycket beundrade, gemytlighet i vilken vi stövlade fram.” Det rådde en väldig efterfrågan bland britterna på Penguins och Pelicans pocketböcker, och amerikanska förläggare skyndade sig att skicka ut sina egna listor över pocketböcker under kriget. Att läsa vad som helst var bättre än ingenting, påpekar Bill Mauldin: ”Soldater vid fronten läste etiketter på paketen med matransoner, där innehållet är uppräknat, bara för att läsa något.” Mest efterfrågade var lokala, inte nationella, tidningar där männen kunde läsa om sin hemstad och om folk och platser som de kände till.

 

 

Ovanstående text kommer ur ”Slaget vid Monte Cassino” av engelsmannen Matthew Parker.

 

 

 

 

Ju svårare tiderna är, ju värre situationen är, desto viktigare är litteraturen. Det visste föregående generationer. Men det tycks nutidens generationer ha förträngt.

 

I denna obildningens tid: Att läsa eller inte läsa, det är inte frågan. Läs mer, lär mer, läs mer, skratta mer, läs mer, gråt mer, läs mer, känn mer, läs mer, var mer, läs mer, res mer, läs mer, tänk mer, läs mer, odla mer, läs mer, gör mer, läs mer, revolutionera mer, läs mer, lev mer. Läs mer!

 

Och så skriv lite också emellanåt.

 

 

 

 

 

 
 
 

 

- Dixi, din pösmunk, du låter ju som en gammal läroverksadjunkt. Din tid är förbi. Skynda dig nu upp på färjan som väntar på dig.

 

 


En pinsam historia

 

Det skulle ha varit Sveriges försvarsminister, socialdemokraten Peter Hultqvist, som var utskickad för att gjuta olja på vågorna i Agendas studio efter den avslöjade spionskandalen, i stället fick jag se en feg lismande knähund i slips och kostym som darrande försökte rädda Supermakten från att chikaneras som simpel spionmakt. Han gläfste till pliktskyldigt mot dansken som har hjälpt supermakten, världens härskare, att spionera på Norge, Sverige, Tyskland och Frankrike, länder som har gjort allt för att ses som supermaktens vänner. Försvarsministern vägrade att avge minsta kritik mot USA, men dansken fick ett par tjuvnyp, när det i själva verket är så att de europeiska länderna tävlar i att ömsom göra drängtjänst åt Supermakten och ömsom fungera som dörrmatta. Sverige ligger numera i täten i båda grenarna.

 

Spionskandalen är redan flera månader gammal, då det så tidigt som i höstas avslöjades att USA och Danmark hade spionerat på svensk försvarsindustri i samband med att Danmark bestämde sig för att köpa amerikanskt stridsflyg i stället för svenskt. Detta lyckades dock de svenska politikerna tiga ihjäl, måna som man är att betraktas som Supermaktens mest devota följare. Men nu kommer skandalen upp till ytan igen efter mediala avslöjanden i flera länder. Denna gång förhoppningsvis med större kraft och kanske finns det nu även mod att ifrågasätta att visselblåsaren Edward Snowden, som avslöjade USA:s gigantiska spioneriinsatser i global skala, där alla länder, vänner som fiender är utsatta, skall sitta fast i Ryssland, det enda landet som vågade förbarma sig över honom. Så mycket var västvärldens deklarationer om press- och yttrandefrihet värda i praktiken.

 

I min värld vore Sverige ett litet, men rakryggat land, som står får lag och moral i det internationella umgänget och som inte tvekar att kritisera varken småstater eller stora mäktiga nationer med ett oanständigt uppträdande i världspolitiken. Ett alliansfritt land som strävar efter neutralitet i militära konflikter, men som alltid i första hand väljer fredsvägen, det är mitt Sverige. Men då får vi skaffa oss en ny vitaliserad socialdemokrati med en riktig försvarsminister. Om de borgerliga partierna hyser jag inget hopp.

 

 

 

Bild, Edward Snowden, wikipedia.org

 

 

Bob Dylan 80

 

Jag skålar för Bob Dylan.

Jag skålar för Indiana Jones.

Jag skålar för gubbarna i Stones.

 

 

Jag skålar för sanningen

och önskar jag hade klarat av den.

 

Jag skålar för lögnen

och önskar att jag inte hade behövt den.

 

Jag skålar för livet

och önskar döden.

 

Jag skålar för moralen

två gånger för säkerhets skull.

 

Men Mr Jones skålar jag inte med

han ger mig bara mardrömmar.

 


När magnolian blommar

 
 
När magnolian blommar är det vapenvila i det krig som kallas livet. Sådan är överenskommelsen. Den gäller alla, utan undantag. Så är det bara.
 
Nu blommar magnolian magnifikt på vår gård. Blomma på!
 
 
 
 
 
 
 
 

En sjuk historia

 

En del texter hoppas man att de skall bli inaktuella, men nedanstående text, som jag har använt tidigare, vägrar tydligen att gå den vägen. Nu är det ledsamt nog dags igen. Hur länge kan detta pågå?

 

 

 

Jag har flyttat in i och tagit över grannens hus. Visst, jag tvingade bort honom, men jag är inte omänsklig, grannen med sin stora familj får bo kvar längst bort på tomten i ett skjul bakom stängsel. Han är dock en ond människa och har börjat skjuta på mig och mitt hus med sitt luftgevär. Jag har nu i självförsvar närmast ödelagt hans skjul med min kanon och halva hans familj har jag skjutit bort. Men han fortsätter att skjuta.

 

Varför inte polisen gör något? Ja, det undrar jag också. Varför skall han få fortsätta med sin terror mot mig?

 

Varför polisen inte gör något mot MIG? Det var ju också en fråga, men jag skall svara då jag är en resonabel man: jag är bästa vän med Sheriffen.

 

 

 

bild, romanoprodi.it

 

 

 
 
 
 

Alla eventuella likheter med verkligheten är avsiktliga.

 

 

Vila i frid

 

Jag är tyvärr för ung för att ha sett Bebben spela, men hur många gånger har jag inte hört äldre män berätta sin historia om blåvitt-legendaren.

 

Min favoritanekdot med Bebben:

 

Bebben driver bollen mot straffområdet på Ullevi. Motståndarbacken fäller honom. Domaren blåser frispark. Ett avgrundsvrål av missnöje hörs från de blåvita läktarna. Alla (utom domaren) kan se att regelbrottet skedde i straffområdet. De blåvita spelarna samlas upprörda kring domaren. Hemmalaget vill ha straff. Trots de upprörda rösterna vidhåller domaren frisparken.

 

Bebben har under tiden dragit sig en bit ifrån, där han lugnt står och iakttar parlamenterandet. Efter en stund bestämmer han sig för att lugna ner situationen: ”Gubbar lugna ner er nu. Det spelar väl ingen roll var bollen ligger”. Hans lagkamrater accepterar situationen. Bebben placerar bollen på grästuvan som domaren pekar ut. Med en kort ansats drar han sedan frisparken över motståndarmuren, rakt upp i krysset. Hela Ullevi förenas i ett glädjevrål!

 

För Bebben spelade det ingen roll om bollen låg på straffpunkten eller utanför straffområdet; resultatet blev det samma. Det var bara för motståndarmålvakten att hämta ut bollen ur nätet.

 

 

 

Bild, expressen.se

 

 

 
 

 

Bertil ”Bebben” Johansson (1935 – 2021)

 

 


Banna dem som bannas bör

 

Koldioxidutsläpp per person, ton år 2019

 

Saudiarabien

18,00

Australien

17,27

Kanada

15,69

USA

15,52

Ryssland

12,45

Japan

9,09

Norge

8,89

Tyskland

8,52

Iran

8,48

Kina

8,12

Finland

7,81

Italien

5,60

Spanien

5,58

Storbritannien

5,45

Danmark

5,39

Frankrike

4,81

Sverige

4,45

Indien

1,90

 

Källa, EDGAR 2020 (Emissions Database for Global Atmospheric Research)

 

 

Ser man på världen som en enhet är utsläppssiffran per capita 4.93. Jag har valt ut de länder jag tycker är intressanta att redovisa.

 

Personligen kan jag tycka att Kina och Indien får ta oförtjänt mycket stryk i debatten när det gäller utsläppen som orsakar vår klimatkris och som vanligt kommer då USA och de andra allierade industrinationerna alltför lätt undan.

 

Kina och Indien skall inte behöva lida av att de har så många invånare. Utsläpp per capita måste vara det mest rättvisande sättet att redovisa siffrorna på.

 


Första maj

 

Första maj, första maj

varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus…

 

 

Utdrag ur en text av Hannes Sköld (1911)

 

 

 

 

- Hur hård motvinden än är, släpp inte fanan!

 

 

 

 

 

 

Bild, www.lidkopingsnytt.nu

 

 

 

 


Sådan är kapitalismen

 

Kapitalisterna vet priset på allt, värdet av ingenting. Deras blodomlopp är profiten. Profit, profit, det skall alltid vara profit.

 

Nu vill kapitalisterna ta ytterligare ett steg mot den folkligt genuina fotbollens undergång. Hjärtat i arbetarklassens fotboll är demokratin i föreningen, känslan av att det är vår klubb. Vem vill stå på läktaren och heja på hans klubb, bara för att han har den fetaste plånboken. Inte jag i alla fall. Deras så kallade ”superliga” kan de ta och stoppa upp. Inga matcher utan tävlingsnerven, då blir det bara simpel underhållning som i USA.

 

Kapitalisterna kan föröka kapital, men fotbollens innersta, själen, den har de aldrig förstått, men den kan Bengt Cidden Andersson tolka som få andra.

 

 

 

Anslagstavlan

 

Det var en fredagskväll

jag cyklade till anslagstavlan.

Laguppställningen var fastsatt

med fyra häftstift.

H.B. Cidden.

Samling lördag kl. 15.00.

Match 16.00

Åbyvallen Läckeby.

 

Jag cyklade runt i byn

så tillbaka till anslagstavlan.

Jodå, mitt namn stod kvar.

Vid Alvars kafé stod mina kompisar.

Jag föreslog

en titt på anslagstavlan

kanske är det logdans i morgon?

H.B. Cidden stod kvar.

 

Hela kvällen hade jag en känsla

att mitt namn på högerbacken

skulle suddas bort

att bokstäverna skulle falla ur

laguppställningen och ner på marken.

 

Det var natt

när jag sista gången stannade

vid anslagstavlan.

I morgon är det allvar

då betyder min markeringsmiss

något för laget.

I morgon blir min brytning

av motståndarens anfall

början till ett motanfall.

Nu är jag med i laget

och har en uppgift.

 

 

Bengt Cidden Andersson (1948-2013). Dikten är från diktsamlingen ”Hela bollen skall ligga still” (1991).

 

 

 

Premiärmatchen

 

Sol.

Lärkdrill.

En perfekt crossboll.

Kioskluckan öppen

sprucken fotbollskorv

med senap

och en kall dricka.

Ibland är livet

stolpe in

och tre poäng.

 

 

Bengt Cidden Andersson (1948-2013) Dikten är från diktsamlingen ”Hela bollen skall ligga still” (1991).

 


Heder åt pessimisterna

 

Lokalradion i Göteborg låg i bakhåll när jag rakade mig framför badrumsspegeln och när jag minst anade det tvingades jag hjälplös lyssna på programledaren och en så kallad skrattkonsult som marknadsförde något som benämndes typ ”skrattyoga”. Helt plötsligt satt två vuxna kvinnor och låtsasskrattade, högt, gällt och totalt glädjelöst, i radion. Surrealistiskt. Så fort jag kunde, efter en hysteriskt snabb rakning, bytte jag till P1 på radion.

 

Jag är så trött på alla högljudda optimistkonsulter som tjänar pengar på idiotier. Fy satan för deras hallonsaft och deras förljugna drömmar om personliga framgångar. Var och en sin egen lyckas smed. Nej, mina kämpar är de lågmälda pessimisterna som dagligen tvingas tömma förlorarnas bittra kalk i botten och som ändå spottar i nävarna för att ta sig an en ny dag och en ny kamp under devisen: Det är aldrig så dåligt, att det inte kan bli sämre! Kämpa!

 


Längst därinne

 

Tittar man ut över västra Sannegården på kvällen kan man ibland få se spektakulära solnedgångar. Jag har hört sägas att luftföroreningar spelar en viktig roll i detta. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro. Jo, det vet jag förresten, längst därinne är himlen ändå röd! Jag är så säker som man kan bli.

 

Och tror ni inte på mig får ni väl ändå lita på Lasse Tennander.

 

 

 

 
 
 

RSS 2.0